Den efterlängtade clinicen för Patrik Kittel

Nu sådär ett par dagar efter clinicen har jag kunnat smälta det som faktiskt hände.
Jag såg det direkt som ett nederlag och var väldigt besviken över situationen som jag hade så höga förväntningar på.
För er som inte var på plats och såg hela händelseförloppet så ska jag ge er en liten förklaring.

03-1705-1707

Arrangemanget ägde rum i Billdals Ridklubbs stora ridhus. Dressyrstaket, blommor, skärmar, projektorer, högtalare och publik. Clinicen hade allt.
Jag hade turen att få rida tillsammans med Carl Hedin som är en otrolig glädjespridare, precis som Patrik Kittel. Men för oss gick det inte riktigt som förväntat. Carl satt på en otroligt fin femåring och jag hade med min fantastiska Kvadrat, som är så lugn, cool och totalt okomplicerad. Men, efter att ha skrittat fram inne på arenan blev han helt plötsligt jätterädd. Skräckslagen. Inte för publiken utan för de vita skärmarna som stod uppställda längs den bortre långsidan.

Patriks grundplan med att vi skulle fokusera på övergångar, grundridning och kontakten till bettet fick sig en helomvändning.
Om vi säger så här, det är inte alla som har blivit ledda till häst av Patrik, men jag och Kvadden har.
Vi fick fokusera på att få hästarna trygga på banan, även Carls häst var otroligt spänd.

04-1705-A053

För publiken blev det istället en lektion i Patriks sätt att få hästarna trygga och lita på sin ryttare, hur man hanterar problemlösning, för visst har vi alla stött på dessa problem i våra hästliv.
För mig lärde jag känna en sida hos min häst jag aldrig sett innan. Min annars så okomplicerade häst var fruktansvärt rädd och ville bara fly till en början, och det var inte bara en gång han stod på bakbenen.

04-1705-A143

Nyckeln vid sådana här situationer enligt Patrik är att få hästen trygg och avslappnad på den delen av ridbanan där den inte är rädd eller spänd, för att sedan, genom att rida volter som successivt förflyttas mot det läskiga, att sedan därifrån rida svag öppna samt skänkelvikning, och att ha hästen ställd ifrån det den är rädd för, och på så vis få den att passera det som är obehagligt. Men att göra detta långsiktigt, man kanske inte kommer förbi det läskiga idag, kanske inte imorgon heller, men man kanske kommer något närmre steg för steg.

Jag och Kvadrat lyckades emellanåt att visa de kvalitéer vi besitter, men långt ifrån allt kom fram. Det hela blev kanske inte riktigt vad jag hoppats på, men det blev slutligen ett väldigt bra träningspass för oss i miljö, tålamod och förtroende.04-1705-A249

04-1705-A027

04-1705-A022

Jag skulle gärna vilja återuppta det här ridpasset för Patrik, och hoppas att den möjligheten ges längre fram.
Det viktigaste budskapet i det hela är att man kanske inte alltid har en bra dag, det gäller både häst och ryttare, och då får man träna utifrån de förutsättningar som finns. Skapa trygghet och harmoni i samband med din häst, det är inget som kan tvingas fram.

Ett stort tack till Dressage Tour och SAAB för att jag fick vara med.

Publicerat i Dairy | 2 kommentarer

På hemligt uppdrag

I tisdags, vid lunchtid åkte jag och Kvadrat upp till Stockholm för att under närvara vid ett event. Fördelen med att åka dit upp är att jag får träffa Linnea, hennes soffa har nästan blivit mitt andra hem.

Kvadrat stod uppstallad på Drevinge Gård, där han trivdes minst lika bra som hemma, vi passade dessutom på att ta en skrittrunda barbacka i den helt underbara naturen kring stallet. Vi tittade på både hjortar och änder, och med de ridvägarna gick det ju inte heller att bara hålla sig till skritt. Det blev både trav och galopp, och ett litet skutt över en tallkvist. Jag tror nog bestämt att det här är det som kallas vardagslyx.

Allt kring eventet genomfördes under hela onsdagen, från tidig morgon till kväll. Det bjöds på många skratt, flera nya situationer och erfarenheter, samt en och annan ny bekantskap.
Helt klart en av de roligaste dagarna i mitt liv, och att det dessutom var strålande sol hela dagen gjorde det hela inte sämre.

20170503_090416

Mer information kommer längre fram, men något jag kan avslöja är att Kvadden tappade en sko, och att få tag på en hovslagare i Stockholm, mitt på dagen med tidsnöd var inte lätt. Rent utav omöjligt.
Efter flera telefonsamtal, röstsvar och sms, hamnade jag till slut hos K1, där jag bistods med hovslagar-utrustning och kunde slå på skon själv.
Tack för att ni är så hjälpsamma!

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Valborgshelgen, dag 3.

Första maj, stilterräng på Hermanstorp. Kan det bli bättre?
Ner åkte jag med mina tre fyraåringar för att hoppa ST80. Det var jag och Nenne med sin fyraåring som fyllde ut klassen. Ett högklassigt startfält med andra ord. Fyra ekipage, en vinnare.

Först ut av mina var Anton, som jag medvetet valt att starta först i hopp om att han skulle vara trött efter start så han kan stå och sova på trailern.
Jag hade det ganska stressigt tidsmässigt eftersom jag tagit fel på klockan innan jag åkte ner, men tack vare snälla mammor och bra banpersonal hann jag både anmäla mig i sekretariatet, gå (läs springa) banan, veterinärbesiktiga och rida fram innan start.
Anton kämpade på bra och löste det mesta helt galant. När vi kom till hinder nummer 8, en nybyggd soffa med röd tejp på tog det stopp. Den var ganska läskig men på andra försöket hoppade han den fint. Därefter kom vi till ett nedhopp, som han ville kika lite extra på. Vi stod och trampade lite för länge och bedömdes med två stopp innan han vågade skutta ner, därefter tog han vattnet och den sista lådan galant. Tyvärr så innebar dessa stopp att vi blev uteslutna, men vi fick ändå muntlig kritik som innehöll bland annat att han för dagen är mycket spänd, och inte tar hjälperna. Att han med mer erfarenhet kommer att bli bättre, och att det finns en lätthet i galoppen när han slappnar samt att han hoppar väl över hindren.
1705-9614-HKRK-SaG-Anton

Näst på tur var Tassen, som jag själv tippat som segrare av mina tre hästar.
Han gjorde en riktigt bra start, bjöd på fina språng och bra känsla. Även om han kom något nära någon gång så visade han att han kan tänka själv.
Omdömet blev riktigt bra från Anne som dömde alla fyraåringarna, han fick plus för sin galoppkvalitet, hopptekning, inställning och acceptans av hjälperna. fick grundbetyget 7.9, och minus 0.1 för en sekund över tiden.

1705-9699-HKRK-SaG-Tassen

Sist ut av mina hästar var Empe, kaxig som alltid och gick ut i terrängen som han aldrig gjort annat. Han visade riktigt bra hoppförmåga på flertalet hinder och jag fick en skjuts framåt i landningarna när han öppnade upp bak.
Även han fick riktigt bra omdöme och ansågs vara en potentiell häst för fälttävlan.
Anne öppnade feedbacken med, ”Här har vi fått se en Kejsare, och nog tror han allt att han är en Kejsare också”, därefter fortlöpte omdömet som innehöll, häst med bra hinderattityd, galoppförmåga, bra språngkurva, men landar något tungt/djupt emellanåt, men det rättar till sig när han förstår att han inte måste hoppa så högt. Betyg 8.1 och seger i TH80.
1705-9813-HKRK-SaG-Empe

Hur det kan se ut när hästen hoppar högre än vad man själv räknat med.

Hur det kan se ut när hästen hoppar högre än vad man själv räknat med.

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Valborgshelgen, dag 2.

Dagen som jag längtat efter sedan Augusti 2016.
Första fälttävlanstävlingen för året, obeskrivlig lycka.
Gärds, en mycket bekant tävlingsplats, och både jag och Sofia var laddade för dagens soliga tävlingar. Tyvärr var även Pelle taggad, han kunde inte riktigt hitta sinnesro inför dressyren, lycklig för att han visste vad som skulle komma senare under dagen.
En mindre bra dressyr, och en nonchalant banhoppning gav inga låga straff direkt. Han räddar såklart upp situationen genom att vara helt galet fin i terrängen, som var en ganska svår och knixig H100. Han Avancerade upp från tredje sist till övre halvan av resultatlistan.
1704-8784-Gaerds-SaG-Pelle

1704-8895-Gaerds-SaG-Pelle

1704-9154-Gaerds-SaG-Pelle

Kvadrat var även han glad att få vara med och han fick gå CNC1*. Inledningsvis några småmissar i dressyren som ex. galoppombyte i den förvända som inte belönas högre poäng, gjorde att jag inte var helt nöjd med vår insats när jag skrittade av banan.
I banhoppningen hoppade han som en kung, synd bara att piloten åkte häst i svängen mellan ettan och tvåan, så ett nedslag på hinder nr två.

Jag upplevde mig själv ganska ringrostig ut ur startfållan i terrängen och kom lite kort de första sprången, sedan hittade jag en bättre växel och kom igång i rätt tempo. Resterande del av banan flöt lekande lätt. Vi avancerade från 19e plats till åttonde och fick pris med oss hem.

Nu är säsongen igång på riktigt!1704-9292-Gaerds-SaG-x2

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Valborgs helgen, dag 1.

Det har varit en hel del körande för min del med alla hästarna som ska träna och tävla på olika orter, så även under valborgshelgen.
Jag började under lördagen med att köra ner till Halmstad och tävla dressyr med fyraåringarna.
Skedala arrangerade lokal dressyrtävling och jag red LC:1 med alla tre, vädret var mycket varierat och bjöd på ömsom sol ömsom regn och blåst.
Det var första gången de fick gå dressyr utomhus, bortsett från de pass jag ridit i vår paddock här hemma. Det var väldigt nyttigt och mycket att titta på. Framridningen var på gräs och tävlingsarenan var på grus.
Tassen var först ut och skötte sig bra, det kändes som att jag hittade ett bra framridnings-koncept på den stora framridningsbanan. Det blev ett par mindre missar och slutade på 65%.
Därefter var det dags att byta häst, och då även prova om träningen gett resultat för Anton, dvs att stå ensam på trailern.

Jag lastar Tassen på bilen, och tar ut Empe från trailern. Jag hade ca en timme mellan starterna och kände att jag det var gott om tid för att hålla koll på att Anton inte blev stressad på trailern.
Allt går jättebra, en del gnäggande och skrapande men sedan lugnade han ner sig och stod tyst och åt. När jag klätt på mig och Empe börjar jag sakta gå från trailern, stannar ca 20 meter bort för att hålla koll på Anton. En stund går det bra, och jag har tänkt sitta upp, men då får han fnatt och försöker hoppa över bommen i trailern.
Note to self: Träningen inte helt befäst.
Ber en snäll mamma hålla Empe, tar ut Tassen och in med honom på trailern. Det finns åtminstone en fördel i allt strul med Antons panikattacker, och det är att alla hästarna är lättlastade och gärna går på nästa fordon utan att ifrågasätta, och står ut med Anton.

Väl uppe i sadeln inser jag att klockan hunnit springa iväg, ungefär lika snabbt som Empe sprang iväg med mig på framridningen.
Uppvärmningen blev för kort och det var inte riktigt jag som hade kommandot under den delen av mitt ridpass. Empe går ändå in och presterar bra. Eftersom han var väldigt pigg och ganska stark för dagen, något som jag saknat tidigare, att han är pigg alltså, så blir det en hel del missar. Resultatet, 63%.

Sist ut både i klassen och av mina hästar, Anton, som inte stod högt upp på min favoritlista för dagen, är varken knoppad eller borstad ordentligt och jag hinner tänka tanken att han borde egentligen inte ens få komma ut från transporten.
Anton är en känslig häst och han var mycket spänd, jag lägger därför tid på att skritta fram mer än att trava och galoppera.
Jag joggar honom några varv och tar en galopp åt varje varv.
Inne på banan slappnade han av och jag hittade en väldigt skön känsla och jag hinner till och med njuta lite, även om jag skämdes för att jag red runt på en häst med ”russ-man”.

Jag skrittar bort och lastar in, byter om och tar på mig gummistövlarna eftersom regnet är ihärdigt. Jag promenerar bort mot sekretariatet och tar fram telefonen för att kolla vad Anton fått för resultat, i vanlig ordning börjar jag kolla nerifrån, men kan inte hitta honom. Tanken slår mig och jag blir iskall, var det så dåligt att hans resultat inte räknats? När jag nästa är framme för att hämta mina protokoll hör jag i högtalaren att jag kallas till prisutdelning. Fjärdeplacerad av 10 placerade.
Helt chockad, 69% och fjärdeplacerad av 40 starter med min fyraåring.

Där stod jag i regnkläder bland alla tävlingsklädda placerade, lycklig, snopen, chockad, glad och förvånad.
Jag fick ur mig ett litet ”Ursäkta, jag trodde inte det kunde gå så bra”.

Jag med Empe

Jag med Empe

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Hoppning på kära NHRK.

Söndagen den 23e April åkte jag ner till min kära gamla arbetsplats, visserligen är jag där i stort sätt en gång i veckan fortfarande och har ett gäng elever. Men denna dagen var det hopptävling på gång, något Nordhallands Ridklubb inte haft på flera år.
Jag tycker att det är kul att de är på väg igång igen då de är en av få klubbar i närområdet med bra ytor att hålla tävling på. De har tre paddockar, varav en liten (20×40) intill ridhusen. De har två bra och stora ridhus, det minsta är 20x60m.
Hinderparken var uppdaterad, så nya fina hinder, mycket bra och trevlig personal, det blev nästan för bra ett tag på framhoppningen. Bra banor och bra underlag, om jag ska vara kritisk kanske det skulle ha varit vattnat lite till inför tävlingen.

Kvadden och Hjossan var med, och inledningsvis startar jag Kvadden i 110cm, han hoppar inte riktigt lika fint som i Trollhättan, utan var spänd i grundomgången och jag kommer inte till så bra ridning, men i omhoppningen släpper spänningarna och han går som tåget, vilket leder till seger i klassen.
Denna gången slapp han prisutdelningen eftersom jag redan satt redo på Hjossan för att ha henne redo för sin start.

Hjossan gick även hon 110cm, avdelning B eftersom hon bara är fem år.
Hon uppförde sig riktigt bra, och kändes hur fin som helst. Ingenting av förra veckans lilla incident fanns kvar. På banan fick jag dock två nedslag, det ena var pilot-fel och det andra får hon ta på sig.
På väg till näst sista hindret, en mur, eller så kallat ”titthinder” så visste jag att distansen var kort, och Hjossan är storgalopperad. Så väl in på linjen så tar jag en lite för skarp halvhalt och stör henne, vilket resulterar i att hon blir ”tittig” och hoppar åt sidan i anridningen. Jag lägger då en volt och gör en ny anridning och hon hoppar hur obekymrat som helst. Onödigt, men läraktigt.

Avslutningsvis startar jag Kvadden i 120cm, och han är helt fantastisk att rida fram till hinder nummer 7A. Anridningen var lång och kombinationen låg fristående på diagonalen, han laddar på och är riktigt på hugget fram till hindret, medan jag försökte hålla i bromsen, lite väl länge. Väl framme kommer vi i en alldeles för kort distans och den normala hästen hade stannat, men inte Kvadden. Han hoppar tappert över, men river, och tar sig sedan ut ur kombinationen felfritt.
Han är en hjälte, och jag är troligt tacksam över att ha en sådan härlig och schysst häst, men jag borde ha gjort ett bättre jobb.

Nu laddar vi för första fälttävlanstävlingen i Gärds den 30 April.

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Om inte OM hade funnits.

Som vanligt i mitt liv går dagarna otroligt fort, och det hinns sällan med att sitta ner och skriva om vad dem egentligen innehåller, så återigen kommer det här en uppdatering från sista tidens tävlande och tränande.

Helgen den 16-17/4 var jag och Sofia i Trollhättan för att tävla. Med mig på söndagen hade jag Pelle, Hjossan och Kvadden, och på måndagen var det bara Pelle.
Inledningsvis startade jag Hjossan som nollade sin första start, höjden var 1m. Hon blev dock något spänd då ekipaget efter mig galopperade in precis bakom oss på banan istället för att skritta in. Tyvärr satt de spänningarna i till 110cm, och jag kom inte upp i hörnet där hon blivit skrämd. I det hörnet stod hinder nummer två, så tyvärr fick jag utgå med henne.
Både Pelle och Kvadden gick 110cm, Pelle inleder med en suverän runda, och i omhoppningen är han verkligen med mig. Men tyvärr står nästa ekipage mitt i vägen till andra hinder i omhoppningen. Jag ropar att hon ska akta sig, men hon står helt paralyserad så jag rider i stort sätt på henne, Pelle klarar hindret men i landningen är han helt ”off” och är inte riktigt med mig till nästa hinder och river det rejält.
Jag går av banan, supernöjd med Pelle, men skitförbannad på ekipaget efter mig. Om inte OM hade funnits hade han blivit trea. I 120 var Pelle lika fin. Bedömningen var A0 med Joker, en otroligt rolig bedömning och det är synd att den inte förkommer oftare. tyvärr så petar vi hinder nummer åtta, surt, men Pelle bjöd på en enorm känsla!

Kvadden går in i 110 cm och är helt magisk, han leker runt och klämmer till med en snabb runda som räcker till en andraplats. Lycklig och stolt över min häst som mognat så oerhört mycket i vinter går vi in på prisutdelning. Väl där inne inser jag att det är första gången han får gå med in på prisutdelning, något han tyckte var jätteläskigt. Stackars hjärtat, inte lätt att vara duktig.

Till 120 så bjuder Kvadden på en snabb och klockren runda.
Vägen mellan de två sista hindren var böjt spår med sex lite lugna/korta galoppsprång, min plan A var att komma in över första hindret med lite tempo, rida rakt och låta Kvadden galoppera på med stor galopp på fem språng istället, då han har en enorm galoppförmåga. Plan B var att om han kom något kort på oxern skulle jag hålla ihop på de sex sprången.
Tyvärr så var jag alldeles för laddad och taggad, så när jag kom något kort på oxern försökte jag ändå rida på fem steg ner till Jokern, vilket resulterade i att jag fick ett omtramp och nedslag på Jokern, och inga poäng kvar. Så återigen, om inte OM hade funnits, så hade han vunnit, även OM jag suttit upp och gått på sex galoppsprång.

Dagen efter åkte jag med Pelle för att försöka ta revansch i 120cm samt göra ytterligare ett försök till att kvala till 130 med honom. Men tyvärr så blev det två nerslag, Pelle kändes mör i kroppen efter helgens hoppning, att tillägga var att han även gick en terrängträning på lördagen, så det var inte konstigt.
Han har en enorm kämparglöd och även om han är lite matt i kroppen så går han in och försöker leverera. Otroligt häftig liten häst!

Om inte OM hade funnits, så hade vi alla varit världsmästare.

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Fyraåringarna

Mina tre fyraåringar kämpar på och har de två sista veckorna fått göra en del nya saker.
Först gick de en dressyrclearround, denna gången hos Olsegården i Varberg som arrangerade i samarbete med Jonstaka Ridklubb, en klubb som min mamma tävlade för när hon var ung!
Det var otroligt mysigt arrangerat och jag ramlade tillbaka till tiden när jag precis började tävla. Jag älskar dessa miljöer! Hästarna uppförde sig nästan perfekt bortsett från att Anton hade större svårigheter med att stå och chilla på transporten med Tassen och levde ett jäkla liv under tiden jag red Empe. Nyttigt för alla tre. Trots en del gnäggande och lite stimmig miljö fick alla tre godkända resultat och högre procent än sist. Anton 62%, Empe 64% (i stort sätt samma som sist, men fattade rätt galopp i båda varven denna gången) och Tassen klämde till med 67%. Så på väg hem kom jag fram till två saker, 1. Anton måste öva mer på att vara utan Empe, både i stallet, boxen och nu även på transporten, och 2. Dags att anmäla till riktig dressyrtävling! Sagt och gjort, den 29e startar alla tre i Skedala, LC:1, alltså samma program som vi ridit under de två dressyrclearrounderna.

Hästarna fick vila ett par dagar efter tävlingen och fredagen därpå åkte jag, tillsammans med pappa och Mollie ner till Hermanstorp för att hoppa terräng med dem, samt Kvadden, Hjossan och Pelle också.

Alla hästarna gjorde framsteg och hoppade mer asvpänt, förutom Kvadden som hade sin första träning sedan Augusti och tyckte livet var fantastiskt roligt. Inga bocksprång men inte helt optimal känsla, ändå rider man runt med världens största leende, för det är ju det här både han och jag älskar!

1704-7973-XC-training-Kvadden

Det var även kärt återseende på terrängbanan då Judit och Kaminskij var med och tränade.
Han ser riktigt välmående ut ”min” fina häst. Det känns fortfarande konstigt att han inte är min längre, men att få se honom så lycklig och välmående gör gott i hjärtat.

Kaminskij med sin junior Judit.

Kaminskij med sin junior Judit.

Småhästarna har börjat förstå grejen och hoppade med bjudning och tog sig an uppgifterna på ett relativt klokt sätt. Det blev en del bocksprång utdelade också, främst från Tassen.
Empe tar livet med en klackspark och när Anne berömde Tassen för att han hoppar så kvickt och spänstigt ville inte Empe vara sämre han och klämde till de tre kommande sprången så jag höll på att åka på en egen flygtur. Ibland tror jag att de hör och förstår precis vad vi säger.
Anton som mest fick travhoppa sist visade att även han minsann förstått det hela och hoppade alla hinder i galopp. Jag fick riktigt bra bjudning och han kändes riktigt med på noterna.
Idag var han inte lika billig som på dressyrclearrounden.

Jag tror nog att småhästarna är redo till 1a maj då de ska gå STH80 i Hermanstorp.
Det följde två vilodagar för dem efter terrängträningen, sedan en uteritt och därefter, närmare bestämt i onsdags så var det dags för Pay and Jump på Kungsbacka Ridklubb.
Anton som skulle göra sin första var helstirrig att rida fram på eftersom Tassen och Empe var i närheten men ändå så långt borta. Jag fick frågan om jag köpt en hingst, men nej, han är valack. Åtminstone sist jag kollade.
När han kom in på banan (70cm) så var han spänd men galopperade ändå hela banan, rev tyvärr hinder nummer fyra men i övrigt en bra runda för att vara första gången någonsin.
Under 80cm så kändes han helt plötsligt riktigt mogen, avslappnad och med ärlig bjudning, han taxerade och var väldigt klar på sin uppgift. Jag tror han är ett riktigt litet wild card.

Tassen gjorde sin andra ”hopptävling” i livet och fick även han hoppa 70 +80cm. hans första runda var spänd men felfri, sedan fick han vänta kvar på banan medan de höjde till 80cm, och ekipaget innan mig hade en strulig runda så det tog extra lång tid att vänta. Han blev därför väldigt avslappnad, lite för avslappnad så han rev hinder nummer ett med knäna. Därefter hoppade han riktigt bra och felfritt.

Sist ut var Empe, och jag måste säga att jag bara älskar den här hästen. Det var ju inte så många som startade 80cm, närmare bestämt 10 stycken varav jag hade 3 starter av dem. Så med minimal uppvärmning går jag in på banan och han hoppar en helt suverän runda, dock med ett nedslag, vi väntar kvar medan banan höjs till 90cm, och är sedan först ut även på den höjden.
Han startar upp hur fint som helst på ettan och tvåan och man hinner tänka ”wow, den här rundan! synd att ingen filmar” och sedan kommer man tillbaka snabbt till verkligheten när det inte går att svänga till nummer tre.
Jag blev alltså snabbt påmind om att det var en fyraåring jag satt på.
Väl framme vid trean tror jag att han ska stanna, men han hoppar i alla fall, inte snyggt och inte felfritt. Därefter fortsätter han gladeligen som att inget hade hänt, eller jo, han var betydligt kvickare upp från marken.

Efter onsdagens hoppning åker hästarna hem med fler bilder och erfarenheter i sina dagböcker. Jag är otroligt nöjd med dem.

Publicerat i Dairy | 1 kommentar

Kvadrats hopp-comeback

Dagarna springer förbi nu när vårsolen äntligen kikat fram.
Förra onsdagen var jag i Kungsbacka och hoppade två hästar, denna gången var det få starter och jag var ensam, vilket resulterade i att allt blev lite stressigt när det var dags för hästbyte.

Först ut var Kvadrat som gjorde sin första hopptävling sedan Augusti
Han brukar alltid vara väldigt tittig första starten för året, vilket också gör att han då överhoppar sig mycket, jag valde därför hoppa en runda på 1m samt 110cm.
Detta gjorde han alldeles galant och bjöd på en superb känsla. Han hoppade väl över hindren, men inte spänt.
Jag har bytt till ett WTP bett med fasta ringar, samt rider honom utan snokrem, något han verkar trivas alldeles utmärkt med, jag har också plockat bort martingalen.

Med mig hade jag också Pelle, som fick gå två rundor på 120cm. Planen var att kvala till 130 genom en felfri runda, men tyvärr så blev det inte så denna dagen.
I första klassen blev det väldigt stressigt eftersom jag var själv på tävlingen, och få starter. När jag gjort hästbyte, besiktigat honom och var redo att sitta upp, var det min tur att gå in på framhoppningen. Jag har alltså vid det här laget inte hunnit gå banan.

Stressig framridning är sällan optimalt, för någon häst. Pelle blir lite stressad och jag hittar inte riktigt rytmen under banan och vi river hinder nr två.
Till andra klassen hinner jag både gå banan och värma lite längre, men väl inne på banan så sitter stressen kvar både honom och mig sedan tidigare, och jag blir lite för petig i mina anridningar, vilket i sin tur gör att jag gör halt framför hinder nummer fyra för att han inte är lydig nog. Det samma inför hinder nummer fem. Två ”stopp” innebär uteslutning, även om det i det här fallet var mina stopp, och inte Pelles.
Kändes ändå rätt i efterhand då jag inte vill att han tar för många egna beslut, utan jag vill ha honom lydig.

Så, hem och träna vidare innan det är dags för 110cm och 120cm i Trollhättan veckan efter, för båda hästarna.

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Dressyrdebut

Idag arrangerades det Pay and Ride hos Nordhallands Ridklubb, något jag sett fram emot sedan jag insåg att det inte skulle bli någon fälttävlanspremiär för 2017 den här helgen. Med mig tog jag mina tre fyraåringar som skulle få se en dressyrtävling för första gången.

Det känns alltid som hemma att komma till NHRK, den klubb som var min första hemmaklubb, här red jag mitt första dressyrprogram 1994, sex år gammal, på min gula B-ponny Nina. Jag var sur som ättika för att mamma tvingat mig, och jag skramlade väl ihop sisådär 42% i LC. Ridvägarna kunde tydligen ha varit bättre.

Idag var nog ridvägarna bättre, men hästmaterialet desto vingligare.
LC:1 2015, ett mycket trevligt program för unga/gröna hästar och ryttare.
Jag valde att rida alla tre hästarna i hopp/terrängsadel samt lättridning i travprogrammet, något jag bara fick positiv feedback på av domaren.

Först ut var Empe, som inte brydde sig nämnvärt över varken staket eller domare, lite spännande var det med det som skedde på läktaren, men över lag en otroligt cool obekymrad häst.
Han gjorde alla skritt- och travövergångar mycket bra, jag upplevde honom något seg, och han har än så länge ganska svårt att hitta en stabil form. Det kommer bli mycket bättre med tiden.
När vi kom till galopp-delen, så tog han fel galopp på första försöket, sedan rättade han sig på vårt andra försök. Lika så blev det åt andra hållet.
Totalprocent blev 64% och en rosett med hem!

1704-6784-nhrk-dr-SaG-Empe

1704-6786-nhrk-dr-SaG-Empe

1704-6804-nhrk-dr-SaG-Empe

1704-6811-nhrk-dr-SaG-Empe

1704-6831-nhrk-dr-SaG-Empe

Nummer två ut av mina hästar var Anton, eller Tailormade Action som han heter, och det var action första 15 minutrarna jag red, sedan var hans huvud fullt med information, vilket gjorde att hans koncentration räckte fram till första galoppfattningen. Här blev det fel galopp flera gånger så jag valde att börja om rörelsen och fick även där med -2 poäng. Tillslut fick jag rätt galopp och fortsatte programmet. När det sedan var dags för höger galopp, så blev det två felfattningar innan vi fick rätt galopp även här.
I det stora hela är jag jättenöjd, han fick fina lovord av domaren och slutade på 60% trots ”felfridning” och 3’or på galoppfattningarna.
1704-6916-nhrk-dr-SaG-Anton

1704-6924-nhrk-dr-SaG-Anton

1704-6935-nhrk-dr-SaG-Anton

1704-6971-nhrk-dr-SaG-Anton

Sist ut var Tassen, (Shiralee Imperial) han gjorde ett otroligt positivt program, något spänd till en början i kollectingring, samt första minutrarna inne på banan innan vi fick startsignal. Han inledde starkt med en 8a på inridningen åtföljt av flera sjuor. Det vi behöver öva på är övergångarna ner till halt, skritt samt trav då han gärna hugger tag i bettet och drar mig lite ur position. I galoppen har han ännu lite svårt att bära sig, och blev därför lite hastig, men han kunde ta rätt galopp på första försöket i båda varven.
Vi avslutade på 66% och han ”vann” alltså den interna tävlingen mellan fyraåringarna. Nästa vecka får vi se vem som tar täten i den pågående interna tävlingen, då ska vi nämligen till Olsegården och rida samma program under deras och Jonstakas pay and ride.

1704-7026-nhrk-dr-SaG-Tassen

1704-7030-nhrk-dr-SaG-Tassen

1704-7079-nhrk-dr-SaG-Tassen

Ett stort tack till pappa för att du kom ner och fotade oss.
Även om jag vet att du inte är nöjd med bildkvalitén denna gången, så är jag tacksam för att ha fått premiären förevigad!

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar