Pepsi – The crosscountry machine

Som ni redan vet spontanköpte jag och min vän Sofia en häst för ganska exakt 6 månader sedan.
6 månader var tiden vi skulle ge detta spontanköp, för att se om det var något att ha, eller snabbt passera vidare.

De flesta som känner mig, eller följer mig via sociala medier vet att jag sällan ger upp och att jag älskar att göra skillnad.
Pepsi är ”skillnad”.
En häst jag upplever aldrig varit tillräckligt bra nog hos någon annan. Bara en i mängden. Han är inte bra nog just nu hos mig heller. Men skillnaden här är att jag älskar honom, kanske inte mer än vad Sofia gör, för han har gett henne självförtroendet tillbaka, och det kan ingen ta ifrån Pepsi. Men jag tror att han känner vår kärlek till honom som individ.
Pepsi, hästen som knappt gick att sitta upp på när vi köpte honom. Hästen som såg ut som en lätt undernärd vinthund. Hästen som blev stressad så fort han kände skänkeln. Hästen som flydde i ren panik när han rev. Men han är fantastisk. Svår, men fantastisk.

Han har en lång väg kvar för att bli”något” men hittills har han bevisat att han vill. Han får utlopp för all sin energi, och han vill göra rätt och vara till lags.
Han har gått några fälttävlasstarter, och har varit felfri i terrängen i alla utom en. EN.
Han är en maskin i terrängen, och den gången han inte var felfri var för att någon (dvs jag) inte lärt honom hoppa smalhinder. En träning senare och han prickar precis allt.

Han gick CCI1* klass i Strzegom för en vecka sedan. Felfri på hinder i terrängen, endast 2 sek över tiden och jättefin i hoppningen sista dagen, trots två nedslag.
Han avancerade från näst sista plats i dressyren till två utanför placering när tävlingen var slut. Det var 45 starter.

Så, ni kan gissa att jag är sporrad till att träna en himla massa dressyr i vinter med den här grabben! Och ja, han stannar i minst 6 månader till!

Det här inlägget postades i Dairy. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *