Fälttävlansstart och 30års kalas!

Många av er som läser här har kanske redan sett via instagram och facebook, hur lyckad min helg varit.
För det första så måste jag hylla min sambo som inte bara tagit ledigt för att köra hästlastbilen ner till Strzegom i Polen, utan väl på min födelsedag (i lördags) så promenerar han in till stan, en timme enkel väl, för att köpa en bukett röda rosor. Det är väl kärlek om något?! Min ”riktiga” present hade jag redan fått ett tag innan avresan, men för mig betyder hans tid otroligt mycket.
Nog om kärlek och rosa moln.

Tävlingen, eller ja, de sista förberedelserna inför tävlingen började egentligen redan i torsdags när vi sovit i Luhmühlen. På morgonen passade jag på att träna både Kvadrat och Koordinat, ja, Koordinat var med han också. Men ingen tävling än för hans del. Jag ska förklara varför lite senare i detta inlägget.

Med tanke på att vintern inte riktigt haft lust att släppa in våren så passade jag alltså på att rasta både hästar och hundar på Luhmühlens fantastiska träningsbana, där det dessutom var förberett för tävling. Jag fick alltså lov att träna på de redan inflaggade och numrerade hindret. Grymt bra träning!
Båda hästarna hoppade avspänt på vattnet och var fokuserade på de diagonala linjer jag red.
Extra roligt var att Koordinat inte vr spänd på nerhoppen i vatten med tankenpå hans långa uppehåll.

Vi kör sedan vidare och kommer fram till tävlingen vid kl 20 på kvällen, och det ösregnar. Kul.
Packar endast ut det mest nödvändiga, typ sadelskåp, vattenhinkar och hö. Det blev sedan uppehåll och jag passade på att promenera hästarna innan det var läggdags, och regnet kom åter.

Fredag morgon, kyligt men uppehåll. Först promenad med hästarna som till sin lycka hittade gräs, därefter frukost till dem, putsning av utrustning, skrubb och tvätt av Kvadrat som skulle gå sin dressyr kl 12.13.

Att grooma sig själv gör att man automatiskt lätt blir sen. Min plan var att sitta upp 11.30, men satt först i sadeln 10 minuter senare. Jag tar ett par djupa andetag, och håller mig sedan till uppvärmningsplanen, det är ingen idé att slarva med den.
Jag inser sedan att de är, till min fördel, ca 10 minuter sena.
Kvadrat känns superfin och presterar väldigt bra inne på banan. Det blir två stora missar, bland annat ett galoppombyte i mellangaloppen, och några lite mindre missar, men levererar ändå en stabil runda enligt domarna som belönar oss med 68, resp 69%, och när alla 49 har startat ligger vi på plats 10 inför terrängen, med knappt 4 straff till täten.
Sedan gick jag terrängbanan, i shorts!

Lördag, iskall, solig och frostig morgon, födelsedag och terrängdag.
Jag vaknar såklart mycket klokare och mer mogen nu när jag blivit hela 30 år.
Terrängdag, start på eftermiddagen vilket betyder två promenader för hästarna och två bangångs-promenader för mig.
Banan är inbjudande, lättgalopperad (perfekt underlag), och inte så svår, alltså en bra bana för alla att starta upp på med tanke på den långa vintern, vilket banbyggaren garanterat haft i åtanke.

Jag hade en helt magisk runda där ute med Kvadrat, och han galopperar lätt inom tiden (4 sek) av att bara få gå i ”sitt” tempo. Är det något jag har kunnat göra i vinter så är det faktiskt att konditionsträna, något som verkligen var svart på vitt i målområdet. Han kom snabbt ner i puls och fick ett ”Very well” av veterinären när de lyssnade på honom.
Att han dessutom var vrålpigg tillbaka till stallet och rent ut sagt släpade mig i grimskaftet ser jag ändå som ett gott tecken.

Kunde jag egentligen fått en bättre 30års present? Felfri runda i terrängen och avancerade till 6e plats inför kommande hoppning?
Jag trodde inte det. Men då har Alexander varit och köpt en stor bukett rosor. Överväldigad och lycklig över hela situationen lagade vi mat ihop, promenerade hästarna igen, (båda passade dessutom på att rulla sig) kylde Kvadrat en gång till, innan vi sedan mötte upp några av de andra ryttarna uppe på ryttarfesten, där vi inte blev så långvariga med tanke på den viktiga hoppningen. Men innan hoppningen var det dags för vet check, kanske det mest nervösa momentet av alla.

Söndag morgon. Vet check kl.9.00, innan dess, promenad och tvätt av Kvadrat, sedan knoppning och ombyte för min del. Det här med vet check i fälttävlan är faktiskt som en egen gren, det ska vara snyggt klädda ryttare och välputsade fina hästar.

Kvadrat sprang upp fint, och var nu redo för eftermiddagens hoppning.
Dagen började med strålande sol, men ryktet sa att ett oväder var på väg in. Kl 14 skulle det regna och åska. Gissa när min hoppning gick?
Men regnet höll sig borta, (åtminstonne hela min klass).
Kvadrat jobbade på bra under framridningen och visade enorm spänst när jag hoppade fram.
Jag visste att jag skulle få trångt på vissa distanser inne på banan och försökte verkligen fokusera på att behålla steglängden i honom. Jag var nervös. Faktiskt skitnervös, trots att jag så sent som för en vecka sedan var tvåa i 120cm med honom, det är samma höjd, men mer som stod på spel här.
Jag klarade kontrolera mina nerver, och hålla mig till planen inne på banan. Han hoppade felfritt och det räckte till en 4e placering.


Stolt som en tupp över min häst fick vi gå in på prisutdelning i internationell klass. Hans första internationella placering och även hans första i 2* klass.
Det är något magiskt i att få göra en sådan här resa med sin häst. Att det dessutom var flera 4* hästar/ekipage i klassen som hade den som uppstartstävling, gjorde inte att det kändes sämre.
Som bästa svenska ekipage i klassen har vi lämnat Polen, ja faktum är att i skrivande stund rullar vi genom Danmark. (En bonus att kunna skriva nu när man har chaufför).

Så, tillbaka till Koordinat. Varför i hela världen släpa med honom när han ändå inte skulle starta? Jo av olika skäl. 1. Jag behöver terrängträna olika vatten (läs nedhopp), 2. Jag jobbar hela tiden med nya påfrestningar på hans knä för att han ska komma tillbaka 100%. Den här resan, att stå och parera och balansera på lastbilen, har varit ett jättebra ” nästa steg”, något man tar för givet att hästen ska klara av. 3. Jag har kunnat rida på olika underlag, speciellt gräs, som också bra för hans rehab.
Han är nästan startklar, och jag övervägde starkt att efteranmäla till en nationell klass när jag var på plats. Men nej, jag ska hålla mig till planen för honom. Och då blir det start i Sopot om tre veckor. Där ska han få gå en CIC1* klass, Kvadrat ska också med, och gå ytterligare en CIC2*.

Till helgen blir det unghästarnas tur. H90 för Caliber (Som gör sin första någonsin) tillsammans med Swedish Emperor och Shiralee Imperial. Kvadrat får en återhämtningsvecka med mycket uteritt. Och Koordinat kan träna på som vanligt från och med imorgon.

Bilder kommer lite senare på www.lundahagen.se

Det här inlägget postades i Dairy. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *