Valborgs helgen, dag 1.

Det har varit en hel del körande för min del med alla hästarna som ska träna och tävla på olika orter, så även under valborgshelgen.
Jag började under lördagen med att köra ner till Halmstad och tävla dressyr med fyraåringarna.
Skedala arrangerade lokal dressyrtävling och jag red LC:1 med alla tre, vädret var mycket varierat och bjöd på ömsom sol ömsom regn och blåst.
Det var första gången de fick gå dressyr utomhus, bortsett från de pass jag ridit i vår paddock här hemma. Det var väldigt nyttigt och mycket att titta på. Framridningen var på gräs och tävlingsarenan var på grus.
Tassen var först ut och skötte sig bra, det kändes som att jag hittade ett bra framridnings-koncept på den stora framridningsbanan. Det blev ett par mindre missar och slutade på 65%.
Därefter var det dags att byta häst, och då även prova om träningen gett resultat för Anton, dvs att stå ensam på trailern.

Jag lastar Tassen på bilen, och tar ut Empe från trailern. Jag hade ca en timme mellan starterna och kände att jag det var gott om tid för att hålla koll på att Anton inte blev stressad på trailern.
Allt går jättebra, en del gnäggande och skrapande men sedan lugnade han ner sig och stod tyst och åt. När jag klätt på mig och Empe börjar jag sakta gå från trailern, stannar ca 20 meter bort för att hålla koll på Anton. En stund går det bra, och jag har tänkt sitta upp, men då får han fnatt och försöker hoppa över bommen i trailern.
Note to self: Träningen inte helt befäst.
Ber en snäll mamma hålla Empe, tar ut Tassen och in med honom på trailern. Det finns åtminstone en fördel i allt strul med Antons panikattacker, och det är att alla hästarna är lättlastade och gärna går på nästa fordon utan att ifrågasätta, och står ut med Anton.

Väl uppe i sadeln inser jag att klockan hunnit springa iväg, ungefär lika snabbt som Empe sprang iväg med mig på framridningen.
Uppvärmningen blev för kort och det var inte riktigt jag som hade kommandot under den delen av mitt ridpass. Empe går ändå in och presterar bra. Eftersom han var väldigt pigg och ganska stark för dagen, något som jag saknat tidigare, att han är pigg alltså, så blir det en hel del missar. Resultatet, 63%.

Sist ut både i klassen och av mina hästar, Anton, som inte stod högt upp på min favoritlista för dagen, är varken knoppad eller borstad ordentligt och jag hinner tänka tanken att han borde egentligen inte ens få komma ut från transporten.
Anton är en känslig häst och han var mycket spänd, jag lägger därför tid på att skritta fram mer än att trava och galoppera.
Jag joggar honom några varv och tar en galopp åt varje varv.
Inne på banan slappnade han av och jag hittade en väldigt skön känsla och jag hinner till och med njuta lite, även om jag skämdes för att jag red runt på en häst med ”russ-man”.

Jag skrittar bort och lastar in, byter om och tar på mig gummistövlarna eftersom regnet är ihärdigt. Jag promenerar bort mot sekretariatet och tar fram telefonen för att kolla vad Anton fått för resultat, i vanlig ordning börjar jag kolla nerifrån, men kan inte hitta honom. Tanken slår mig och jag blir iskall, var det så dåligt att hans resultat inte räknats? När jag nästa är framme för att hämta mina protokoll hör jag i högtalaren att jag kallas till prisutdelning. Fjärdeplacerad av 10 placerade.
Helt chockad, 69% och fjärdeplacerad av 40 starter med min fyraåring.

Där stod jag i regnkläder bland alla tävlingsklädda placerade, lycklig, snopen, chockad, glad och förvånad.
Jag fick ur mig ett litet ”Ursäkta, jag trodde inte det kunde gå så bra”.

Jag med Empe

Jag med Empe

Det här inlägget postades i Dairy. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *