Mot säsong 2019

Häromdagen kom det glädjande beskedet att jag är uttagen i fälttävlanslandslagets utmanartrupp i för 2019.
Detta är överlägset den största samling ryttare sverige haft någonsin. 9 stycken i spetstruppen och 10 stycken i utmanartruppen. Vi är dessutom flera ryttare som har mer än en häst på nivån så det kommer bli en tuff säsong för att få en plats på EM nästa år.

Nu är det dags att börja lägga planen inför nästa år, jag ska i samråd med Anne lägga en plan för varje häst och så sakta börja förbereda vinterträningen.

Ikväll är det Janne Jönsson Invitational Indoor Eventing i Flyinge som gäller. Med mig harjag Caliber, så nu får vi se om det blir flipp eller flopp.. Nivån på hinder ska motsvara 1* nivå.
Håll tummarna!

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Pepsi – The crosscountry machine

Som ni redan vet spontanköpte jag och min vän Sofia en häst för ganska exakt 6 månader sedan.
6 månader var tiden vi skulle ge detta spontanköp, för att se om det var något att ha, eller snabbt passera vidare.

De flesta som känner mig, eller följer mig via sociala medier vet att jag sällan ger upp och att jag älskar att göra skillnad.
Pepsi är ”skillnad”.
En häst jag upplever aldrig varit tillräckligt bra nog hos någon annan. Bara en i mängden. Han är inte bra nog just nu hos mig heller. Men skillnaden här är att jag älskar honom, kanske inte mer än vad Sofia gör, för han har gett henne självförtroendet tillbaka, och det kan ingen ta ifrån Pepsi. Men jag tror att han känner vår kärlek till honom som individ.
Pepsi, hästen som knappt gick att sitta upp på när vi köpte honom. Hästen som såg ut som en lätt undernärd vinthund. Hästen som blev stressad så fort han kände skänkeln. Hästen som flydde i ren panik när han rev. Men han är fantastisk. Svår, men fantastisk.

Han har en lång väg kvar för att bli”något” men hittills har han bevisat att han vill. Han får utlopp för all sin energi, och han vill göra rätt och vara till lags.
Han har gått några fälttävlasstarter, och har varit felfri i terrängen i alla utom en. EN.
Han är en maskin i terrängen, och den gången han inte var felfri var för att någon (dvs jag) inte lärt honom hoppa smalhinder. En träning senare och han prickar precis allt.

Han gick CCI1* klass i Strzegom för en vecka sedan. Felfri på hinder i terrängen, endast 2 sek över tiden och jättefin i hoppningen sista dagen, trots två nedslag.
Han avancerade från näst sista plats i dressyren till två utanför placering när tävlingen var slut. Det var 45 starter.

Så, ni kan gissa att jag är sporrad till att träna en himla massa dressyr i vinter med den här grabben! Och ja, han stannar i minst 6 månader till!

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

En trestjärnig säsong

Det här året har gått i Kvadrats tecken.
Hästen som i början på säsongen fick prova vingarna som trestjärnig häst för att resten av året bevisa om och om igen att han är min blivande mästerskapshäst

Efter hans debut i Wiesbaden så fick han gå en CIC2* klass i Sverige, SM för seniorer där han blev fyra. Därefter har han gått CIC3* i Strzegom (Polen) och i Haras National du Pin (Frankrike), vi ingick i Nations Cup-laget under båda tävlingarna, förlaget gick det sådär men vi var både bästa och näst bästa svenska ekipage under dessa tävlingarna.

Därefter tog vi klivet upp på CCI3* nivå, första gången i Sopot i September med mål att kvala inför kommande mästerskap.
Vi blev trea i klassen med personbästa i dressyren och felfri hoppning, dock en stor miss i terrängen på grund av mig som höll i handbromsen, så inget godkänt kval trots topp-placering.
Fem veckor senare gjorde vi det igen i Strzegom. Förra veckan faktiskt.
På pappret inte en lika bra tävling, men känslan i både dressyr och terräng vår obeskrivligt bättre än i Sopot.
Vi klarade vårt kval för EM som går nästa år i Tyskland, Luhmühlen, min favoritplats!
Där med var årets stora mål avklarat.

Nu har han intagit en veckas vila, och kommer fortsätta med semesterlivet fram till December. Endast uteritt ett par dagar i veckan är det som gäller, det är han värd efter sin livs bästa säsong!

Tack min fina häst!

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Tillbaka på trestjärnig nivå!

Vägen hem från tävling, speciellt långväga sådan, går extremt mycket lättare med en bra runda i ryggen.
Jag åkte ner till Wiesbaden med en tvåstjärnig häst, nu åker jag hem med en trestjärning.
Kvadrat har visat enorm kapacitet under helgen. Inledningsvis gjorde han ett okej dressyrtest, det innehöll fyra stora missar, kostsamma sådana. Vi visade inte vår rätta nivå här. Jag åkte ner med vetskapen att han ibland förekommer mig i den förvända galoppen och på så vis slår om till rättvänd galopp. Dessa missar har dock hållt sig borta det senaste, men tyvärr kom ett sådant ”icke önskvärt byte”. Dessutom är våra byten ej helt befästa från höger till vänster, så det visste jag att jag inte skulle kunna uppnå ett högt poäng. Men tyvärr hade jag redan ett par andra missar i traven och skritten.
Kvadrat är en häst med en hög lägsta nivå, belönades ändå med 64%.

I hoppningen blev han spänd men lyssnade ändå, vi fick ett nedslag på räcket ut ur trekombinationen, men en tidigare ryttarmiss kunde ha gett oss ytterligare ett. Hade han varit så här spänd för två år sedan hade jag fått utgå, så under omständigheterna är jag väldigt nöjd.
Det var dessutom den största arena han varit på, stor gräsarena med tält och läktare precis runt hela banan.

I terrängen var han en tiger! Så målsökande och enkel att reglera. Felfri och 21sek över tiden på en bana som är känd för att inte klara tiden på. Jag red dessutom utan klocka då planen var att ge honom en bra upplevelse, inte jaga klockan. Min plan höll, och jag hade en pigg häst in i mål.

Att det sedan räckte till avancemang från 8e plats till 5e placering gjorde det inte sämre!

Bilen rullar nu lätt hem mot Sverige.
Länge leve Kvadrat, från Kronprins till Kung!


Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Ny häst

Under tävlingarna i Strzegom köpte jag, tillsammans med Sofia Berglund en häst.
Han köptes på video från en ryttare i Belgien, och nu har han varit i Sverige i ca 6 veckor.
Han är 9 år, e. Excenel V – Casantos och heter E Zevit, men går under smeknamnet Pepsi. Det är en hopphäst som gått 130-140cm.
Det är en känslig, pigg ovh modig häst, och det ska bli spännande att se vad han kommer kunna åstakomma på terrängbanan. Men det behövs en hel del dressyrjobb, det där med att kunna trava efter att man galopperat är tydligen svårt. Skritt är också en gångart.

Min treåring Mårten och Pepsi har funnit varandra riktigt bra.

Varje morgon tar han ett par varv i galopp i hagen.

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

I skrivande stund på resande fot, igen.

Även om aktiviteten på bloggen har varit låg har aktiviteten för mig och hästarna varit hög.
Flera tävlingar är gjorda, både åt kunder, men framförallt för egen del.

Unghästarna gick en H90 i Tågarp veckan efter Strzegom, och gjorde stabila rundor, dock med en del fel i hoppningen. Men det var första gången ute, hindren höll inte en jämn höjd utan pendlade mellan 75-95cm vilket gjorde det svårt för dem att fokusera. Men annars felfria i terrängen alla tre.

Dino har tävlat hoppning och dressyr, två blå rosetter blev det, 120cm hoppning på Åby när Nääs arrangerade, samt MSVB4 på Nordhalland, och nu senast i helgen blev det seger, i CNC1*. Vi hade även segervittring i Gärds för ett par veckor sedan, men då var vi lite ringrostiga efter mer än ett år bort från fälttävlanstävlingarna, så det blev ett stopp på nedhoppet i vattnet. Men han tog det jättebra på andra försöket.

Egentligen skulle jag ha varit i Sopot och ridit CIC2* med Kvadrat helgen då Gärds var. Men tyvärr har han stått med ett balltramp som inte riktigt haft lust att läka. Så planen fick läggas om. Dino till Gärds och unghästarna till Norra Bohuslän för att debutera H100.
En tävling som tyvärr fick avbrytas. Terrängen ställdes in pga dåligt underlag. Jag strök mig efter att ha provat att hoppa banhoppningen med första hästen. Underlaget var alldeles för djupt. Jag utgick efter hinder nr.3.

Nya tag var det i söndags. 4 hästar med till Hermanstorp.
Fantastiskt väder och arrangemang, och ALLA hästarna gick riktigt bra. Caliber gjorde PB i dressyren på 75%, belönades med åtta 8’or ovh två 9’or! Ett ner i hoppningen, och en av våra bästa rundor hitills. Och dessutom superfin på alla svårigheter i terrängen, han behövde bara kika (läs tvärnita från full galopp )på en militärlåda, ca 20m innan hindret. När jag väl kravlat tillbaka i sadeln efter att ha suttit bakom öronen kunde vi skritta fram till den, därefter ny anridning och ett perfekt språng över.

De två grå gjorde även de en kanontävling, och Tassen fick med sig en grön rosett hem! Extra roligt var att banhoppningen gick så bra. Jag har tillsammans med Ragnar lagt om träningen med honom, och nu visade det resultat.

Dino gjorde en träig dressyr, galant hoppning och terräng, med lite tidsfel. Men ändå räckte det till avancemang och seger.
Det var en utslagsgivande terräng och det hände mer än vad jag trodde. Men återigen, det är just det som är tjusningen med sporten.

Tillbaka till Kvadrat, balltrampet började läka bättre och snabbare för ca 2 veckor sedan, och jag kunde börja rida igen. Efter en träning för Ragnar, en för Anne och ett genrep på terrängbanan så stod det klart. Vi åker till Wiesbaden för att debutera 3*, och det är här jag sitter nu. I bilen på väg dit. Alexander kör och i skrivande stund är vi på väg genom Danmark.
Det blev snabba beslut innan avfärd, med endast etg dygn att styra upp allt med hästar och hundar, även om grundplanen har varit att åka hela tiden, men jag vågade inte hoppas.
Ett stort tack till Fits Sverige som sponsrar denna tävlingen! Vi känner oss, trots omständigheterna, väldigt väl förberedda och ska göra vårt bästa här nere!

Tack till alla därhemma, ni är fantastiska!

Tassen

Empe

Caliber

Dino

Kvadrat

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Fälttävlansstart och 30års kalas!

Många av er som läser här har kanske redan sett via instagram och facebook, hur lyckad min helg varit.
För det första så måste jag hylla min sambo som inte bara tagit ledigt för att köra hästlastbilen ner till Strzegom i Polen, utan väl på min födelsedag (i lördags) så promenerar han in till stan, en timme enkel väl, för att köpa en bukett röda rosor. Det är väl kärlek om något?! Min ”riktiga” present hade jag redan fått ett tag innan avresan, men för mig betyder hans tid otroligt mycket.
Nog om kärlek och rosa moln.

Tävlingen, eller ja, de sista förberedelserna inför tävlingen började egentligen redan i torsdags när vi sovit i Luhmühlen. På morgonen passade jag på att träna både Kvadrat och Koordinat, ja, Koordinat var med han också. Men ingen tävling än för hans del. Jag ska förklara varför lite senare i detta inlägget.

Med tanke på att vintern inte riktigt haft lust att släppa in våren så passade jag alltså på att rasta både hästar och hundar på Luhmühlens fantastiska träningsbana, där det dessutom var förberett för tävling. Jag fick alltså lov att träna på de redan inflaggade och numrerade hindret. Grymt bra träning!
Båda hästarna hoppade avspänt på vattnet och var fokuserade på de diagonala linjer jag red.
Extra roligt var att Koordinat inte vr spänd på nerhoppen i vatten med tankenpå hans långa uppehåll.

Vi kör sedan vidare och kommer fram till tävlingen vid kl 20 på kvällen, och det ösregnar. Kul.
Packar endast ut det mest nödvändiga, typ sadelskåp, vattenhinkar och hö. Det blev sedan uppehåll och jag passade på att promenera hästarna innan det var läggdags, och regnet kom åter.

Fredag morgon, kyligt men uppehåll. Först promenad med hästarna som till sin lycka hittade gräs, därefter frukost till dem, putsning av utrustning, skrubb och tvätt av Kvadrat som skulle gå sin dressyr kl 12.13.

Att grooma sig själv gör att man automatiskt lätt blir sen. Min plan var att sitta upp 11.30, men satt först i sadeln 10 minuter senare. Jag tar ett par djupa andetag, och håller mig sedan till uppvärmningsplanen, det är ingen idé att slarva med den.
Jag inser sedan att de är, till min fördel, ca 10 minuter sena.
Kvadrat känns superfin och presterar väldigt bra inne på banan. Det blir två stora missar, bland annat ett galoppombyte i mellangaloppen, och några lite mindre missar, men levererar ändå en stabil runda enligt domarna som belönar oss med 68, resp 69%, och när alla 49 har startat ligger vi på plats 10 inför terrängen, med knappt 4 straff till täten.
Sedan gick jag terrängbanan, i shorts!

Lördag, iskall, solig och frostig morgon, födelsedag och terrängdag.
Jag vaknar såklart mycket klokare och mer mogen nu när jag blivit hela 30 år.
Terrängdag, start på eftermiddagen vilket betyder två promenader för hästarna och två bangångs-promenader för mig.
Banan är inbjudande, lättgalopperad (perfekt underlag), och inte så svår, alltså en bra bana för alla att starta upp på med tanke på den långa vintern, vilket banbyggaren garanterat haft i åtanke.

Jag hade en helt magisk runda där ute med Kvadrat, och han galopperar lätt inom tiden (4 sek) av att bara få gå i ”sitt” tempo. Är det något jag har kunnat göra i vinter så är det faktiskt att konditionsträna, något som verkligen var svart på vitt i målområdet. Han kom snabbt ner i puls och fick ett ”Very well” av veterinären när de lyssnade på honom.
Att han dessutom var vrålpigg tillbaka till stallet och rent ut sagt släpade mig i grimskaftet ser jag ändå som ett gott tecken.

Kunde jag egentligen fått en bättre 30års present? Felfri runda i terrängen och avancerade till 6e plats inför kommande hoppning?
Jag trodde inte det. Men då har Alexander varit och köpt en stor bukett rosor. Överväldigad och lycklig över hela situationen lagade vi mat ihop, promenerade hästarna igen, (båda passade dessutom på att rulla sig) kylde Kvadrat en gång till, innan vi sedan mötte upp några av de andra ryttarna uppe på ryttarfesten, där vi inte blev så långvariga med tanke på den viktiga hoppningen. Men innan hoppningen var det dags för vet check, kanske det mest nervösa momentet av alla.

Söndag morgon. Vet check kl.9.00, innan dess, promenad och tvätt av Kvadrat, sedan knoppning och ombyte för min del. Det här med vet check i fälttävlan är faktiskt som en egen gren, det ska vara snyggt klädda ryttare och välputsade fina hästar.

Kvadrat sprang upp fint, och var nu redo för eftermiddagens hoppning.
Dagen började med strålande sol, men ryktet sa att ett oväder var på väg in. Kl 14 skulle det regna och åska. Gissa när min hoppning gick?
Men regnet höll sig borta, (åtminstonne hela min klass).
Kvadrat jobbade på bra under framridningen och visade enorm spänst när jag hoppade fram.
Jag visste att jag skulle få trångt på vissa distanser inne på banan och försökte verkligen fokusera på att behålla steglängden i honom. Jag var nervös. Faktiskt skitnervös, trots att jag så sent som för en vecka sedan var tvåa i 120cm med honom, det är samma höjd, men mer som stod på spel här.
Jag klarade kontrolera mina nerver, och hålla mig till planen inne på banan. Han hoppade felfritt och det räckte till en 4e placering.


Stolt som en tupp över min häst fick vi gå in på prisutdelning i internationell klass. Hans första internationella placering och även hans första i 2* klass.
Det är något magiskt i att få göra en sådan här resa med sin häst. Att det dessutom var flera 4* hästar/ekipage i klassen som hade den som uppstartstävling, gjorde inte att det kändes sämre.
Som bästa svenska ekipage i klassen har vi lämnat Polen, ja faktum är att i skrivande stund rullar vi genom Danmark. (En bonus att kunna skriva nu när man har chaufför).

Så, tillbaka till Koordinat. Varför i hela världen släpa med honom när han ändå inte skulle starta? Jo av olika skäl. 1. Jag behöver terrängträna olika vatten (läs nedhopp), 2. Jag jobbar hela tiden med nya påfrestningar på hans knä för att han ska komma tillbaka 100%. Den här resan, att stå och parera och balansera på lastbilen, har varit ett jättebra ” nästa steg”, något man tar för givet att hästen ska klara av. 3. Jag har kunnat rida på olika underlag, speciellt gräs, som också bra för hans rehab.
Han är nästan startklar, och jag övervägde starkt att efteranmäla till en nationell klass när jag var på plats. Men nej, jag ska hålla mig till planen för honom. Och då blir det start i Sopot om tre veckor. Där ska han få gå en CIC1* klass, Kvadrat ska också med, och gå ytterligare en CIC2*.

Till helgen blir det unghästarnas tur. H90 för Caliber (Som gör sin första någonsin) tillsammans med Swedish Emperor och Shiralee Imperial. Kvadrat får en återhämtningsvecka med mycket uteritt. Och Koordinat kan träna på som vanligt från och med imorgon.

Bilder kommer lite senare på www.lundahagen.se

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Snart terräng!

Vintern håller oss fortfarande i ett stadigt grepp, men dagarna är ljusare och våren försöker ta sig igenom det hårda vintriga skalet.

Hittills i år har det blivit några hoppclearrounder med bra resultat, även ett par riktiga hopptävlingar. Kvadrat har plockat placering i 120cm och visat fin form i 130cm. Nu senast för två veckor sedan i Kungsbacka, ett snöpligt pet på sista hindret gjorde att vi blev utan pris, men känslan var så grym att jag länge vägde för att efteranmäla till 140cm dagen därpå.
140cm har länge varit ett stort mål, men inte heller den här gången kändes det riktigt rätt. Jag rådgjorde med min hopptränare Ragnar (som sett min 130-runda) och tillsammans bestämde vi att det var bättre att hålla sig till plan A, dvs dressyrtävling istället.

Alla hästarna har gjort en eller flera dressyrstarter hittills, med både vinster och placeringar, samt några mindre bra rundor.
Allra roligast är att Dino är tillbaka. Han vann sin comeback i Falkenberg, 66% i MSVB4, ett ekipagebästa på den nivån, då han som oftast brukar bocka bort en rörelse eller tre. Han har även fått åka med på hopptävling, något vi båda saknat och längtat efter.

Plan A var att rida fälttävlan i påskhelgen på de tre yngre, och redan till helgen med Kvadrat i Tyskland, men pga vädret och alla minusgrader har jag valt att stryka mig. Förhoppningen ligger ändå i att kunna träna lite terräng på fredag.
Plan B blir nu att åka till Strzegom i början på april, närmare bestämt över min födelsedag. Det kommer bli helt fantastiskt att fira in mitt liv som 30åring i en miljö jag älskar lika mycket som livet. De yngre hästarna ska sedan starta helgen efter, dvs den 14e. OM jag kommer med i klassen, just nu står jag på reservlista.

Det är sällan plan A håller. Vi är nu inne på plan B, och säsongen har ännu inte dragit igång. Känns hoppfullt.

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Nystart eller en ny start. Välkommet 2018.

Såhär lite drygt två veckor in på nya året, en veckas semester och en tävlingsplanering senare är jag nu redo att summera 2017 och sedan ta det stora klivet över till det nya året.

Ni som följer mig på nära håll vet att 2017 inte har varit mitt år.
I stora drag så började det med både min egen hälsa samt Koordinats (Dino) inte höll alls. Jag tampades med diskbråcket och det tog tid för mig att komma igång, och Dino blev opererad i sitt framknä med en prognos på 50/50. Helt klart en omotiverad start. Dessutom hade Kvadrat en mindre skada under vintern för att sedan under våren dra på sig en överansträngning.
Jag fick också ta bort min kära Elco på grund av återkommande senskada, trots att jag följt alla konstens regler och lite till för att han skulle hålla. När väl sommaren kom, Kvadrat var på G på riktigt och man anade ett litet ljus i tunneln på Dino (efter kraftigt återfall och tre veckor på sjukhus såklart) så skadade sig Top Girl (Luddan).
Under betessäsongen, eller rättare sagt när det var dags för igångsättning så var min ena fyraåring halt, den andra hade växtvärk och den tredje… ja han var i alla fall fräsch och extremt laddad på jobb. Men så hade vi tvååringarna, och kanske det mest tragiska under hela året. Keewaywin, (Kevin) fick under betet utslag likt nässelutslag. Något som vi senare trodde var allergi, men efter antal biopsier visade sig vara en autoimmun sjukdom. Vi provade allt, men dessvärre gick hans liv inte att rädda.

Jag har många gånger under det gångna året mantrat ”Det är kul att ha häst, det ÄR kul att ha häst”. Men faktum är att 2017 var ett VÄLDIGT tufft år.
Men, Det innehöll också många bra händelser. Allt ont för något gott med sig. Jag hade inte hittat Shiralee Imperial (Tassen) om det inte var för att Luddan gick så fantastiskt bra i början på året och i samband med att jag fått ta bort Elco, annars hade jag aldrig läst annonsen. Jag provred på vägen hem från landslagsträningen, och han var perfekt! Exakt den typ av häst jag älskar. Att han sedan vann Breeders för fyraåriga fälttävlanshästar är mer än vad jag kunde önska.

Hade det inte varit för talanguttagningen med unghästarna hade jag inte hittat Ragnar. Ragnar med stort R, mannen som fått mig att bli snäppet bättre i hoppning, han som fått mig att rida felfritt på Luddan i 120 – och bli placerad. Han har också fått mig att ta steget upp i 130cm med Kvadrat och avslutade säsongen med en placering även där.

Jag köpte också två röda djur till, först in var Caliber. En (då) sexårig valack från Tjeckien. En häst som har ALLA kvaliteer, men en lång väg att gå för att bli en optimal fälttävlanshäst. Vi hann i alla fall med en terrängträning, och den gjordes i november, så han har åtminstonne sett några typhinder så som grav, bank och vatten innan ”vintervilan” tog över. Hans ”vila” bestod av att ridas ut. Han är än så länge extremt fjantig och mesig. Så ja, än är han inte perfekt.
Det andra röda djuret som kom in i mitt, och Alexanders liv är Balder, en nu 6 månader gammal valp, en Vizsla såklart, så nu är livet mer galet än med bara Latimor vid min sida.

Fokus under hösten la jag på Kvadrat, han fick gå tre stycken 2* klasser för att förbereda honom för sin 3* debut, som jag planerar att göra i Maj i år. OM allt går som det ska såklart. Det är å andra sidan sällan plan A håller från start till mål, men man måste börja någonstans.

Jag har såklart på grund av alla skador och sjukdomar under det gångna året funderat och analyserat hur mitt träningsupplägg kan bli ännu bättre, och ännu mer förberedande för hästarna än tidigare år. Inom ridsporten så lär vi så länge vi lever, och håller på med dessa fantastiska djur. Det är liksom det som är tjusningen med sporten.

Långsamt på väg tillbaka är även Dino, han har under gårdagen gjort sitt första riktiga hopp-pass. Något han fullkomligt älskade. Än så länge håller vi oss på 80-90cm. Men jag är glad för varje stund jag får ha med honom igen.

Luddan infinner sig i skrivande stund på rehab med tillgång till Aquatrainer (Vattenband) och vibrationsgolv, och en hel del andra finesser, sådant som jag inte har hemma. Det ska bli otroligt spännande att följa den här typen av rehab på nära håll.

Jag har också sålt en häst, Tailormde Action, min svarta prins. Han har nog, om jag ska erkänna, hamnat hos den bästa tänkbara. Hos Eva, vars häst Cahlima jag hjälpte till att förmedla får han verkligen stå i centrum, vilket han inte fick hos mig, och det känns så bra i hjärtat.

En fantastisk nyhet är också (för er som inte redan läst på instagram) är att jag har fått en ny samarbetspartner – Erreplus och Gunilla. Dessa sadlar hade jag förmånen att prova till och från under 2017 med hjälp av Gunilla, och jag kan inte riktigt med ord beskriva hur tacksam jag är för det här. Inte nog med att jag sitter bättre, jag får även en extremt detaljerad hjälp, med jämna mellanrum att kolla av att sadlarna fortfarande ligger i balans och med rätt stoppning, eller vad det nu kan vara för annat problem eller fundering man kan stöta på, på vägen. Helt fantastiskt!

Med dessa ord avslutar jag här med 2017 och tar officiellt klivet in i 2018, vi börjar med en hoppclearround på söndag.

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Vägen till trestjärnig klass.

Tanken har slagit mig många gånger, men framförallt flera gånger denna helgen.
Just nu sitter jag i mörkret i lastbilen medan Karolina kör och jag ska försöka sammanställa detta utan att det blir en hel uppsats.
Vi har tillbringat vår andra långresa ihop. Den första var för två veckor sedan och den bar av mot Belgien och Waregem där vi red CIC2* klass, denna gången mot Strzegom i Polen.
Vår sport, hobby, livsstil, ja kalla det vad du vill men den är unik. vi träffar så många människor från olika delar av världen, och på något sätt så sätts vi lixom ihop. Man finner nya vänner, får nya erfarenheter och delar många nya upplevelser tillsammans. Allt detta genom våra hästar.
Jag hade aldrig fått en sådan ny härlig vän som Karro om det inte vore för vårat brinnande intresse att ständigt bli bättre på det vi gör och drivet av att tävla.
Vi sliter i dagar hemma för att ha råd att göra dessa konstiga resor och tävlingar, vi väljer hellre en lerig åker i Polen framför solsemester eller skidresor i Alperna. Visserligen var denna tävling i strålande sol, 20 grader och färgsprakande löv som sakta singlade ner från träden, alltså otroligt vackert och inte ett dugg synd om oss.

Det här året har inte riktigt gått i en gräddfil direkt. Jag har stått vid flera vägskäl och det har inte alltid varit enkelt att ta rätt väg. Jag vet faktiskt inte heller om jag tagit rätt väg, men det är just nu i efterhand jag inser att de beslut jag tagit, alltid har fört något bra med sig. Så även denna helg, eller vecka. Vi alla som vill någonstans med vår sport, har inte en gräddfil hela vägen. Har man tur får man åka i den ett tag, men det varar inte för evigt.

Mitt år har varit fullt av skador och sjukdomar, både på häst och mig själv, men får avslutas på bästa sätt.
På bästa sätt vore i mångas ögon att åka hem med ett första pris, eller åtminstone med en topp-tre placering.
I år har jag inte åkte hem med en enda placering av mina internationella starter, nej jag har inte ens varit nära. Men, jag har lärt mig så mycket mer om min häst, om mig själv och vår kapacitet ihop.
På pappret ser våra starter ”krokiga” ut, kanske rent utav sagt dåliga.Men det gör mig inget. Det som syns på ”utsidan” återspeglar inte alltid det som skett eller håller på att ske på insidan.
Igår red jag i mål med ett enormt stort leende på läpparna efter Kvaddens hittills svåraste terräng. Och ja, vi hade med oss en utspringning på hinder, men man kan vara lycklig ändå.
På pappret ser 20 straff dåligt ut, men de 20 straffen kan ha kommit till på olika sätt. Något du inte ser på ett papper.
Han hoppade hindret klockrent på andra försöket, och jag behövde inte ens fundera på att ta alternativa vägen, vilket hade varit det mest naturliga. Istället lärde han sig väldigt mycket, en dyr träning helt enkelt.
Att sedan tillägga att han hoppade felfritt idag, första gången han går banhoppning efter en terräng, ger mig ett viktigt kvitto för att jag tränat honom rätt för ändamålet. Han visade enorm styrka och vilja. Jag kunde inte märka av att han gått en terräng på över 8 minuter och hoppat en bana på närmre 40 språng dagen innan. Det är en stor vinst i sig för mig.

Med dessa starter under hösten tillsammans med Kvadrat så känner jag att jag är på väg mot 3-stjärnig klass igen. Det blir i så fall min fjärde häst att ta upp på den nivån, på bara sex år. Det är en seger i sig. Att det dessutom är tredje hästen jag utbildat från scratch gör segern ännu större, men man ska veta hur många år, och tid det ligger bakom. Hur många långväga, pris- och prestige-lösa tävlingar det ligger i grunden. Vikten av att få göra ”fel” så man kan få lära sig att göra rätt. Att man tillsammans blir sammansvetsade och inte bara fysiskt starka utan även psykiskt.

Vägen till att rida trestjärnigt är inte spikrak, inte ens i närheten av asfaltsjämn, utan den är full av gupp, hålor och vägskäl. Och vi stöter alla på dem av någon anledning, det finns en mening med dem också, men vi kanske inte förstår dem till en början.
Jag vill passa på att tacka alla som hjälper till på den här krokiga knöliga vägen, utan er alla så hade min väg troligen varit ännu mer krokig.
Tack.

Kvadrat CIC2* Langenhagen 2017

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar