Fälttävlansstart och 30års kalas!

Många av er som läser här har kanske redan sett via instagram och facebook, hur lyckad min helg varit.
För det första så måste jag hylla min sambo som inte bara tagit ledigt för att köra hästlastbilen ner till Strzegom i Polen, utan väl på min födelsedag (i lördags) så promenerar han in till stan, en timme enkel väl, för att köpa en bukett röda rosor. Det är väl kärlek om något?! Min ”riktiga” present hade jag redan fått ett tag innan avresan, men för mig betyder hans tid otroligt mycket.
Nog om kärlek och rosa moln.

Tävlingen, eller ja, de sista förberedelserna inför tävlingen började egentligen redan i torsdags när vi sovit i Luhmühlen. På morgonen passade jag på att träna både Kvadrat och Koordinat, ja, Koordinat var med han också. Men ingen tävling än för hans del. Jag ska förklara varför lite senare i detta inlägget.

Med tanke på att vintern inte riktigt haft lust att släppa in våren så passade jag alltså på att rasta både hästar och hundar på Luhmühlens fantastiska träningsbana, där det dessutom var förberett för tävling. Jag fick alltså lov att träna på de redan inflaggade och numrerade hindret. Grymt bra träning!
Båda hästarna hoppade avspänt på vattnet och var fokuserade på de diagonala linjer jag red.
Extra roligt var att Koordinat inte vr spänd på nerhoppen i vatten med tankenpå hans långa uppehåll.

Vi kör sedan vidare och kommer fram till tävlingen vid kl 20 på kvällen, och det ösregnar. Kul.
Packar endast ut det mest nödvändiga, typ sadelskåp, vattenhinkar och hö. Det blev sedan uppehåll och jag passade på att promenera hästarna innan det var läggdags, och regnet kom åter.

Fredag morgon, kyligt men uppehåll. Först promenad med hästarna som till sin lycka hittade gräs, därefter frukost till dem, putsning av utrustning, skrubb och tvätt av Kvadrat som skulle gå sin dressyr kl 12.13.

Att grooma sig själv gör att man automatiskt lätt blir sen. Min plan var att sitta upp 11.30, men satt först i sadeln 10 minuter senare. Jag tar ett par djupa andetag, och håller mig sedan till uppvärmningsplanen, det är ingen idé att slarva med den.
Jag inser sedan att de är, till min fördel, ca 10 minuter sena.
Kvadrat känns superfin och presterar väldigt bra inne på banan. Det blir två stora missar, bland annat ett galoppombyte i mellangaloppen, och några lite mindre missar, men levererar ändå en stabil runda enligt domarna som belönar oss med 68, resp 69%, och när alla 49 har startat ligger vi på plats 10 inför terrängen, med knappt 4 straff till täten.
Sedan gick jag terrängbanan, i shorts!

Lördag, iskall, solig och frostig morgon, födelsedag och terrängdag.
Jag vaknar såklart mycket klokare och mer mogen nu när jag blivit hela 30 år.
Terrängdag, start på eftermiddagen vilket betyder två promenader för hästarna och två bangångs-promenader för mig.
Banan är inbjudande, lättgalopperad (perfekt underlag), och inte så svår, alltså en bra bana för alla att starta upp på med tanke på den långa vintern, vilket banbyggaren garanterat haft i åtanke.

Jag hade en helt magisk runda där ute med Kvadrat, och han galopperar lätt inom tiden (4 sek) av att bara få gå i ”sitt” tempo. Är det något jag har kunnat göra i vinter så är det faktiskt att konditionsträna, något som verkligen var svart på vitt i målområdet. Han kom snabbt ner i puls och fick ett ”Very well” av veterinären när de lyssnade på honom.
Att han dessutom var vrålpigg tillbaka till stallet och rent ut sagt släpade mig i grimskaftet ser jag ändå som ett gott tecken.

Kunde jag egentligen fått en bättre 30års present? Felfri runda i terrängen och avancerade till 6e plats inför kommande hoppning?
Jag trodde inte det. Men då har Alexander varit och köpt en stor bukett rosor. Överväldigad och lycklig över hela situationen lagade vi mat ihop, promenerade hästarna igen, (båda passade dessutom på att rulla sig) kylde Kvadrat en gång till, innan vi sedan mötte upp några av de andra ryttarna uppe på ryttarfesten, där vi inte blev så långvariga med tanke på den viktiga hoppningen. Men innan hoppningen var det dags för vet check, kanske det mest nervösa momentet av alla.

Söndag morgon. Vet check kl.9.00, innan dess, promenad och tvätt av Kvadrat, sedan knoppning och ombyte för min del. Det här med vet check i fälttävlan är faktiskt som en egen gren, det ska vara snyggt klädda ryttare och välputsade fina hästar.

Kvadrat sprang upp fint, och var nu redo för eftermiddagens hoppning.
Dagen började med strålande sol, men ryktet sa att ett oväder var på väg in. Kl 14 skulle det regna och åska. Gissa när min hoppning gick?
Men regnet höll sig borta, (åtminstonne hela min klass).
Kvadrat jobbade på bra under framridningen och visade enorm spänst när jag hoppade fram.
Jag visste att jag skulle få trångt på vissa distanser inne på banan och försökte verkligen fokusera på att behålla steglängden i honom. Jag var nervös. Faktiskt skitnervös, trots att jag så sent som för en vecka sedan var tvåa i 120cm med honom, det är samma höjd, men mer som stod på spel här.
Jag klarade kontrolera mina nerver, och hålla mig till planen inne på banan. Han hoppade felfritt och det räckte till en 4e placering.


Stolt som en tupp över min häst fick vi gå in på prisutdelning i internationell klass. Hans första internationella placering och även hans första i 2* klass.
Det är något magiskt i att få göra en sådan här resa med sin häst. Att det dessutom var flera 4* hästar/ekipage i klassen som hade den som uppstartstävling, gjorde inte att det kändes sämre.
Som bästa svenska ekipage i klassen har vi lämnat Polen, ja faktum är att i skrivande stund rullar vi genom Danmark. (En bonus att kunna skriva nu när man har chaufför).

Så, tillbaka till Koordinat. Varför i hela världen släpa med honom när han ändå inte skulle starta? Jo av olika skäl. 1. Jag behöver terrängträna olika vatten (läs nedhopp), 2. Jag jobbar hela tiden med nya påfrestningar på hans knä för att han ska komma tillbaka 100%. Den här resan, att stå och parera och balansera på lastbilen, har varit ett jättebra ” nästa steg”, något man tar för givet att hästen ska klara av. 3. Jag har kunnat rida på olika underlag, speciellt gräs, som också bra för hans rehab.
Han är nästan startklar, och jag övervägde starkt att efteranmäla till en nationell klass när jag var på plats. Men nej, jag ska hålla mig till planen för honom. Och då blir det start i Sopot om tre veckor. Där ska han få gå en CIC1* klass, Kvadrat ska också med, och gå ytterligare en CIC2*.

Till helgen blir det unghästarnas tur. H90 för Caliber (Som gör sin första någonsin) tillsammans med Swedish Emperor och Shiralee Imperial. Kvadrat får en återhämtningsvecka med mycket uteritt. Och Koordinat kan träna på som vanligt från och med imorgon.

Bilder kommer lite senare på www.lundahagen.se

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Snart terräng!

Vintern håller oss fortfarande i ett stadigt grepp, men dagarna är ljusare och våren försöker ta sig igenom det hårda vintriga skalet.

Hittills i år har det blivit några hoppclearrounder med bra resultat, även ett par riktiga hopptävlingar. Kvadrat har plockat placering i 120cm och visat fin form i 130cm. Nu senast för två veckor sedan i Kungsbacka, ett snöpligt pet på sista hindret gjorde att vi blev utan pris, men känslan var så grym att jag länge vägde för att efteranmäla till 140cm dagen därpå.
140cm har länge varit ett stort mål, men inte heller den här gången kändes det riktigt rätt. Jag rådgjorde med min hopptränare Ragnar (som sett min 130-runda) och tillsammans bestämde vi att det var bättre att hålla sig till plan A, dvs dressyrtävling istället.

Alla hästarna har gjort en eller flera dressyrstarter hittills, med både vinster och placeringar, samt några mindre bra rundor.
Allra roligast är att Dino är tillbaka. Han vann sin comeback i Falkenberg, 66% i MSVB4, ett ekipagebästa på den nivån, då han som oftast brukar bocka bort en rörelse eller tre. Han har även fått åka med på hopptävling, något vi båda saknat och längtat efter.

Plan A var att rida fälttävlan i påskhelgen på de tre yngre, och redan till helgen med Kvadrat i Tyskland, men pga vädret och alla minusgrader har jag valt att stryka mig. Förhoppningen ligger ändå i att kunna träna lite terräng på fredag.
Plan B blir nu att åka till Strzegom i början på april, närmare bestämt över min födelsedag. Det kommer bli helt fantastiskt att fira in mitt liv som 30åring i en miljö jag älskar lika mycket som livet. De yngre hästarna ska sedan starta helgen efter, dvs den 14e. OM jag kommer med i klassen, just nu står jag på reservlista.

Det är sällan plan A håller. Vi är nu inne på plan B, och säsongen har ännu inte dragit igång. Känns hoppfullt.

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Nystart eller en ny start. Välkommet 2018.

Såhär lite drygt två veckor in på nya året, en veckas semester och en tävlingsplanering senare är jag nu redo att summera 2017 och sedan ta det stora klivet över till det nya året.

Ni som följer mig på nära håll vet att 2017 inte har varit mitt år.
I stora drag så började det med både min egen hälsa samt Koordinats (Dino) inte höll alls. Jag tampades med diskbråcket och det tog tid för mig att komma igång, och Dino blev opererad i sitt framknä med en prognos på 50/50. Helt klart en omotiverad start. Dessutom hade Kvadrat en mindre skada under vintern för att sedan under våren dra på sig en överansträngning.
Jag fick också ta bort min kära Elco på grund av återkommande senskada, trots att jag följt alla konstens regler och lite till för att han skulle hålla. När väl sommaren kom, Kvadrat var på G på riktigt och man anade ett litet ljus i tunneln på Dino (efter kraftigt återfall och tre veckor på sjukhus såklart) så skadade sig Top Girl (Luddan).
Under betessäsongen, eller rättare sagt när det var dags för igångsättning så var min ena fyraåring halt, den andra hade växtvärk och den tredje… ja han var i alla fall fräsch och extremt laddad på jobb. Men så hade vi tvååringarna, och kanske det mest tragiska under hela året. Keewaywin, (Kevin) fick under betet utslag likt nässelutslag. Något som vi senare trodde var allergi, men efter antal biopsier visade sig vara en autoimmun sjukdom. Vi provade allt, men dessvärre gick hans liv inte att rädda.

Jag har många gånger under det gångna året mantrat ”Det är kul att ha häst, det ÄR kul att ha häst”. Men faktum är att 2017 var ett VÄLDIGT tufft år.
Men, Det innehöll också många bra händelser. Allt ont för något gott med sig. Jag hade inte hittat Shiralee Imperial (Tassen) om det inte var för att Luddan gick så fantastiskt bra i början på året och i samband med att jag fått ta bort Elco, annars hade jag aldrig läst annonsen. Jag provred på vägen hem från landslagsträningen, och han var perfekt! Exakt den typ av häst jag älskar. Att han sedan vann Breeders för fyraåriga fälttävlanshästar är mer än vad jag kunde önska.

Hade det inte varit för talanguttagningen med unghästarna hade jag inte hittat Ragnar. Ragnar med stort R, mannen som fått mig att bli snäppet bättre i hoppning, han som fått mig att rida felfritt på Luddan i 120 – och bli placerad. Han har också fått mig att ta steget upp i 130cm med Kvadrat och avslutade säsongen med en placering även där.

Jag köpte också två röda djur till, först in var Caliber. En (då) sexårig valack från Tjeckien. En häst som har ALLA kvaliteer, men en lång väg att gå för att bli en optimal fälttävlanshäst. Vi hann i alla fall med en terrängträning, och den gjordes i november, så han har åtminstonne sett några typhinder så som grav, bank och vatten innan ”vintervilan” tog över. Hans ”vila” bestod av att ridas ut. Han är än så länge extremt fjantig och mesig. Så ja, än är han inte perfekt.
Det andra röda djuret som kom in i mitt, och Alexanders liv är Balder, en nu 6 månader gammal valp, en Vizsla såklart, så nu är livet mer galet än med bara Latimor vid min sida.

Fokus under hösten la jag på Kvadrat, han fick gå tre stycken 2* klasser för att förbereda honom för sin 3* debut, som jag planerar att göra i Maj i år. OM allt går som det ska såklart. Det är å andra sidan sällan plan A håller från start till mål, men man måste börja någonstans.

Jag har såklart på grund av alla skador och sjukdomar under det gångna året funderat och analyserat hur mitt träningsupplägg kan bli ännu bättre, och ännu mer förberedande för hästarna än tidigare år. Inom ridsporten så lär vi så länge vi lever, och håller på med dessa fantastiska djur. Det är liksom det som är tjusningen med sporten.

Långsamt på väg tillbaka är även Dino, han har under gårdagen gjort sitt första riktiga hopp-pass. Något han fullkomligt älskade. Än så länge håller vi oss på 80-90cm. Men jag är glad för varje stund jag får ha med honom igen.

Luddan infinner sig i skrivande stund på rehab med tillgång till Aquatrainer (Vattenband) och vibrationsgolv, och en hel del andra finesser, sådant som jag inte har hemma. Det ska bli otroligt spännande att följa den här typen av rehab på nära håll.

Jag har också sålt en häst, Tailormde Action, min svarta prins. Han har nog, om jag ska erkänna, hamnat hos den bästa tänkbara. Hos Eva, vars häst Cahlima jag hjälpte till att förmedla får han verkligen stå i centrum, vilket han inte fick hos mig, och det känns så bra i hjärtat.

En fantastisk nyhet är också (för er som inte redan läst på instagram) är att jag har fått en ny samarbetspartner – Erreplus och Gunilla. Dessa sadlar hade jag förmånen att prova till och från under 2017 med hjälp av Gunilla, och jag kan inte riktigt med ord beskriva hur tacksam jag är för det här. Inte nog med att jag sitter bättre, jag får även en extremt detaljerad hjälp, med jämna mellanrum att kolla av att sadlarna fortfarande ligger i balans och med rätt stoppning, eller vad det nu kan vara för annat problem eller fundering man kan stöta på, på vägen. Helt fantastiskt!

Med dessa ord avslutar jag här med 2017 och tar officiellt klivet in i 2018, vi börjar med en hoppclearround på söndag.

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Vägen till trestjärnig klass.

Tanken har slagit mig många gånger, men framförallt flera gånger denna helgen.
Just nu sitter jag i mörkret i lastbilen medan Karolina kör och jag ska försöka sammanställa detta utan att det blir en hel uppsats.
Vi har tillbringat vår andra långresa ihop. Den första var för två veckor sedan och den bar av mot Belgien och Waregem där vi red CIC2* klass, denna gången mot Strzegom i Polen.
Vår sport, hobby, livsstil, ja kalla det vad du vill men den är unik. vi träffar så många människor från olika delar av världen, och på något sätt så sätts vi lixom ihop. Man finner nya vänner, får nya erfarenheter och delar många nya upplevelser tillsammans. Allt detta genom våra hästar.
Jag hade aldrig fått en sådan ny härlig vän som Karro om det inte vore för vårat brinnande intresse att ständigt bli bättre på det vi gör och drivet av att tävla.
Vi sliter i dagar hemma för att ha råd att göra dessa konstiga resor och tävlingar, vi väljer hellre en lerig åker i Polen framför solsemester eller skidresor i Alperna. Visserligen var denna tävling i strålande sol, 20 grader och färgsprakande löv som sakta singlade ner från träden, alltså otroligt vackert och inte ett dugg synd om oss.

Det här året har inte riktigt gått i en gräddfil direkt. Jag har stått vid flera vägskäl och det har inte alltid varit enkelt att ta rätt väg. Jag vet faktiskt inte heller om jag tagit rätt väg, men det är just nu i efterhand jag inser att de beslut jag tagit, alltid har fört något bra med sig. Så även denna helg, eller vecka. Vi alla som vill någonstans med vår sport, har inte en gräddfil hela vägen. Har man tur får man åka i den ett tag, men det varar inte för evigt.

Mitt år har varit fullt av skador och sjukdomar, både på häst och mig själv, men får avslutas på bästa sätt.
På bästa sätt vore i mångas ögon att åka hem med ett första pris, eller åtminstone med en topp-tre placering.
I år har jag inte åkte hem med en enda placering av mina internationella starter, nej jag har inte ens varit nära. Men, jag har lärt mig så mycket mer om min häst, om mig själv och vår kapacitet ihop.
På pappret ser våra starter ”krokiga” ut, kanske rent utav sagt dåliga.Men det gör mig inget. Det som syns på ”utsidan” återspeglar inte alltid det som skett eller håller på att ske på insidan.
Igår red jag i mål med ett enormt stort leende på läpparna efter Kvaddens hittills svåraste terräng. Och ja, vi hade med oss en utspringning på hinder, men man kan vara lycklig ändå.
På pappret ser 20 straff dåligt ut, men de 20 straffen kan ha kommit till på olika sätt. Något du inte ser på ett papper.
Han hoppade hindret klockrent på andra försöket, och jag behövde inte ens fundera på att ta alternativa vägen, vilket hade varit det mest naturliga. Istället lärde han sig väldigt mycket, en dyr träning helt enkelt.
Att sedan tillägga att han hoppade felfritt idag, första gången han går banhoppning efter en terräng, ger mig ett viktigt kvitto för att jag tränat honom rätt för ändamålet. Han visade enorm styrka och vilja. Jag kunde inte märka av att han gått en terräng på över 8 minuter och hoppat en bana på närmre 40 språng dagen innan. Det är en stor vinst i sig för mig.

Med dessa starter under hösten tillsammans med Kvadrat så känner jag att jag är på väg mot 3-stjärnig klass igen. Det blir i så fall min fjärde häst att ta upp på den nivån, på bara sex år. Det är en seger i sig. Att det dessutom är tredje hästen jag utbildat från scratch gör segern ännu större, men man ska veta hur många år, och tid det ligger bakom. Hur många långväga, pris- och prestige-lösa tävlingar det ligger i grunden. Vikten av att få göra ”fel” så man kan få lära sig att göra rätt. Att man tillsammans blir sammansvetsade och inte bara fysiskt starka utan även psykiskt.

Vägen till att rida trestjärnigt är inte spikrak, inte ens i närheten av asfaltsjämn, utan den är full av gupp, hålor och vägskäl. Och vi stöter alla på dem av någon anledning, det finns en mening med dem också, men vi kanske inte förstår dem till en början.
Jag vill passa på att tacka alla som hjälper till på den här krokiga knöliga vägen, utan er alla så hade min väg troligen varit ännu mer krokig.
Tack.

Kvadrat CIC2* Langenhagen 2017

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Det hemliga uppdraget.

Så, förra lördagen var det dags, avslöjandet av det hemliga uppdraget som jag och Kvadrat var på tidigare i år.
Vi har tillsammans varit med i TV inspelningen av Duellen som sändes i SVT1 i lördags kväll.
Det var riktigt roligt att se resultatet, hur de hade klippt ihop inspelningen och hur tävlingen skulle se ut i studio och bland Svenska folket.
Det som jag tyckte var extra roligt var att Kvadrat fick framstå som ”huvudperson” i tävlingen mot Mattias och hans mountainbike, alltså inte jag, och inte vi som ekipage.

För er som missat detta avsnitt så går det att se det åter på SVT play; https://www.svtplay.se/video/14931248/duellen/duellen-sasong-1-avsnitt-2?start=auto

Något som såklart har varit svårt är att inte få säga eller berätta någonting alls om vad vi gjorde i Stockholm, och att dessutom inte få avslöja hur det har gått i duellen, eller veta hur det skulle framställas i TV.
Jag är verkligen nöjd med hur SVT framställde både mig och min duellant Mathias.

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Maj och Juni – två månader som tydligen passerat.

Sommaren kom snabbare än vad jag hann med, som tur är, är den inte över än.

Det har hänt en hel del här på gården vad gäller hästarna.
Först och främst så gick fyraåringarna en talanguttagning tre dagar efter Össjös tävling. Här fick jag visa upp dem i ett egenvalt dressyrprogram, jag valde ett av debutantprogrammen som jag ansåg var bäst anpassat för just en fyraårig häst. Alla tre grabbarna gjorde ett bra program. Tassen kändes allmänt matt och det märks att han är stort behov av vila. Empe hade dragit på sig världens förkylning dagen till ära, men kämpade på bra. Anton visade sig från sin bästa sida och sprang upp så fint.
Det kändes extra roligt eftersom jag inte vågat visa honom för Anne med tanke på att han briljaderar så mycket med en frambenet.
Det var Anne som dömde dressyren, och hon hade ingenting att säga om det, utan summan av det hela blev att det finns exteriört korrekta hästar som inte håller, och som dressyrdomare får man inte dra ner poängen för en sådan rörelse”störning” som Anton har.
Under hoppmomentet och terrängmomentet som bedömdes av Ragnar Bengtsson och Fredrik Bergendorf så fick alla tre hästarna väl godkänt, och jag fick några riktigt bra tips av Ragnar. En man som kommer figurera mer i mitt team framöver.

När väl uttagningen gjordes kom jag med, med alla tre hästarna, så det är bara för mig att välja vilken som skall få gå träningarna framöver. Känns riktigt kul att alla, för dagen, verkar ha potential som fälttävlanshästar. härifrån har det blivit vila för dem, (nästan) två välförtjänta månader.

Vad har hänt mer? jo, Pelle är såld.
Han gick ju helt magiskt bra i Hermanstorp där han debuterade CNC1* med bravur, därefter gjordes en besiktning och han var hur fräsch som helst. Nu har han hamnat hos en mycket ambitiös fälttävlans-tjej, som jag tror kommer plocka fram det bästa hos honom och lite till. Det ska bli så kul att följa deras resa tillsammans!

Dessutom är även Hjossan såld, detta till en fantastik tjej i Helsingborg, och jag tror att häst och rttare kompletterar varandra väldigt bra i det här fallet. Även om jag kommer sakna att tävla och träna henne, för WOW vilken känsla hon gav sista tävlingen. Dubbelt felfritt i Askim, och dessutom debut i 120cm. Helt felfritt, och så hinderklok! Man glömde lätt att hon bara var fem år.

Sedan har jag tagit hem mina två tvååringar, Kevin och Mårten för att påbörja deras inridning.
Än så länge har det gått bättre än bra, båda har haft sadel på sig och bryr sig inte alls, det är som att de var födda med den på.
Mårten har jag till och med vågat sitta upp på, Kevin däremot behöver nog en gång till med jobb från marken.

Utbildningshästen Vegas har åkt hem efter tre mycket roliga månader. Jag åker nu istället hem till dem och fortsätter med coachning och ridning när det behövs så han ska fortsätta sin utveckling framåt. Istället för Vegas har jag fått hit ett 11 årigt sto e. Cagancho, hon har gått 130cm hoppning under 2016 och jag ska nu få träna och tävla henne en tid innan hon ska säljas. Målet här är alltså att hon ska gå som fälttävlanshäst. Cahlima som hon heter ska jag ta ut på dressyrbanan nästa vecka, vi ska rida en LA:3 i Olsegården.

Luddan och Kvadden är nu igång och jag har tränat två gånger för Ragnar med Luddan, det har gett otroligt mycket och förra veckan satte vi vår första nolla i hoppningen. vi blev placerade i 120cm i Björbäck. en placering som i mina ögon är blågul!
Båda hästarna var sedan även med i Falkenberg och gick två dagar med dressyr, vilket var oerhört nyttigt.
För Kvaddens del så var han så mycket bättre dag två, och fick då med sig en 4e placering hem i MSV C, medan Luddan tyckte att dressyr två dagar var helt onödigt och gick därför varannan punkt bra, och varannan riktigt dåligt.

Hem och öva säger jag bara!
Nu härnäst är det Falsterbo som hägrar, därefter dressyrtävling i Olsegården för Kvadden Luddan och Cahlima.

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Fälttävlanstävling i Össjö

Klockan ringde 02.30 och jag fick nästan dra upp både Sara och Anna ur sängarna.
Trötta och allmänt sömndruckna efter tre timmars sömn packar vi ihop oss i bilen och kör till stallet.
Det är tacksamt att ha hästar som är både morgonpigga, eller rättare sagt nattugglor, och nyfikna på nya upptåg. Klockan 03.00 är alla fyra hästarna lastade och klara och vi rullar ner mot Ängelholm för fälttävlanstävling i Össjö.
Då startfältet var ganska litet behövde jag vara tidigt på plats för att hinna gå banan innan min första start och jag visste att tidsschemat var tight.

Fyraåringarna var på plats för att gå sin första hela fälttävlan. H90.
Först ut var jag och Anton, 8.00, inleder med en halvvinglig dressyr, och ett par missar, landade på 61%. Därefter var det byte av sadel och dags att hoppa fram.
Hoppbanan bestod av 8 hinder och 9 språng.
Han inleder med att hoppa helt suveränt över ettan, därefter var det ytterligare saker att titta på så han river tvåan grovt. Fortsätter sedan banan bra, och river ytterligare ett hinder i slutet av banan.
Enligt mig, en väldigt bra debut på utomhusbana!
Jag själv hade tippat på att Anton inte skulle orka mer än dressyr och hoppning för dagen så gissa om jag var förvånad när jag senare på dagen sitter upp för att värma till terrängen och han är pigg och taggad för nya uppgifter.

Terrängen var enligt mig relativt svår, ganska stor i kuperad terräng, men ändå väl avvägd för att vara en H90.
Anton går ut som ett nyligen avfyrat skott och hoppar banan felfritt med stort självförtroende, med endast ett par sekunder över tiden.
Det kändes helt fantastiskt att han mognat så mycket på otroligt kort tid . Han har hittat en riktigt bra galoppkvalitet för att ta sig an terrängen. Och även fast jag rider utan klocka nu för tiden i terrängen så hittade vi ett bra grundtempo. Så den dagen vi galopperar genom vattnet så går han in på tiden.
1705-0354-ossjo-XC--SaG-Anton

1705-0302-ossjo-XC--SaG-Anton

1705-0309-ossjo-XC--SaG-Anton

Näst ut för dagen var Empe, som går in och gör en mer stabil dressyr än Anton, även här några små missar, men helt klart godkänt. 62% blir hans resultat efter första momentet.
Därefter är det hoppning och mina förväntningar var ganska höga, jag visste att hinder nr åtta kunde vara ett tittigt sådant för mina fyraåringar, men Empe har ju varit så enormt kaxig hittills så jag funderade inte ens över det hindret när det gällde honom.
Han kommer in och hoppar fantastiskt till och med 4b. Sedan blev han matt. Första gången hittills jag upplevt att han blev trött.
Han petar hinder nr fem och sju. och sedan låtsas han vara rädd för hinder nummer åtta. Så i någon form av slalom-slowmotion-galopp kravlar vi oss över hinder nummer åtta, som han då river. 12 fel ut från hoppbanan, inte ett förtjusande resultat direkt, men läraktigt, och det är ju just det livet handlar om för unghästarna.

På framhoppningen till terrängen är Empe kanonfin och de timmar han fått vila i trailern har gjort gott.
Jag får positiv feedback om att jag sitter på en riktigt fin häst av en av de medtävlande, alltid roligt att få höra!
Väl ut ur startfållan så är han jättespänd, och den där slalom-galoppen hänger i ett par, tre hinder. Sedan släpper det lite mer.
Han hoppar otroligt stort över hinder nummer 6 & 7, så väl framme vid hinder nummer 8 hinner jag känna att han är mentalt blockerad. Han kastar sig åt sidan och jag stannar upp, fattar ny galopp och rider an igen, inga problem och hoppar den svåra linjen mellan 8 & 9 klockrent. Resten av banan flyter på betydligt bättre.

1705-0407-ossjo-XC--SaG-Empe

1705-0422-ossjo-XC--SaG-Empe

Tredje hästen ut, och sist i startfältet var Tassen, han gör en jämn och bra dressyr, med undantag för bockningar i mellangaloppen i båda varven. Får en ett resultat på 65%. In på hoppbanan känns han så avslappnad och fokuserad att jag inte riktigt rider utan blir mer som en passagerare. Hinder nummer tre är ett räck med en blå planka i, som enligt Tassen då var jättekonstig. Han stannar upp och kastar sig åt sidan, och eftersom piloten inte riktigt var på hugget så hann jag inte parera honom. En andra anridning och han hoppar över felfritt.
Därefter så får jag ett nedslag på hinder 4b då han kom lite nära, samt att han till hinder nr åtta blir tittig på samma sätt som Empe, men nu var jag mer närvarande själv och parerade honom hela vägen fram. Dock blev det inte en optimal anridning och han rev, hela hindret.
Så med ett stopp, två rivningar och tidsfel så kan ni alla räkna ut att vi la oss allra sist i resultatlistan efter dressyr och hoppning.

När det sedan var dags för terräng så gick han som tåget! Något spänd de första sprången men med bra galopp. Han levererade en felfri runda och avancerade ett par snäpp.

Summan av det hela är att mina fyraåringar har presterat helt fantastiskt! de visar att de är små krigare allihopa, på sina olika sätt. Nu har de en sak kvar att göra innan det blir lite sommarlov för deras del.
1705-0541-ossjo-XC--SaG-Tassen

1705-0560-ossjo-XC--SaG-Tassen

1705-0580-ossjo-XC--SaG-Tassen

Sist ut för dagen var Pelle, och veckan som varit har han inte fått gå dressyr inomhus utan han är riden ute, både på ridbana och i skogen, eftersom han i Gärds taggade igång alldeles för mycket.
Det är en helt ny häst vi lastar ut för dagen, Han är lugn och koncentrerad och jag har fantastisk känsla på framridningen. In på banan levererar han ett riktigt bra travprogram, lägger in en liten taktmiss i skritten, fortsätter sedan traven riktigt bra och belönas med flera 7’or och 7,5’or. Galoppen inleds också med 7,5. Men när det är dags för längning kan han inte hålla sig längre utan busar till det. Han sansar sig sedan och levererar åter igen en riktigt bra förvänd galopp, denna gången åt höger. Vi avslutar sedan programmet med en bra trav, men en sned halt.
Inför hoppningen ändrade vi också taktik då vi upplevde honom nonchalant under förra tävlingen då hindren kändes för låga. Så vi hopar fram flera språng på låga hinder, därefter går vi in på banan.
Han hoppar hinder 1-7 riktigt bra, blir lite spänd i anridningen mot hinder nr 8 och river den, sedan tyvärr även ett nedslag på hinder nummer 9.

Det känns som att vi är på helt rätt väg med Pelle för att ha ett bra koncept i vår uppvärmning för att kunna prestera så bra som möjligt. Det ska bara befästas.

Terrängstart. Även Pelle lite spänd de tre första hindren, sedan var det som bortblåst och han levererade en suverän runda inom tiden. Här finns inte så mycket mer att säga. Han är otroligt kvicktänkt, hinderklok och täcker upp distanserna bra.
Nu blir det steget upp i 1* klass. 1705-0615-ossjo-XC--SaG-Pelle

1705-0660-ossjo-XC--SaG-Pelle

1705-0672-ossjo-XC--SaG-Pelle

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Den efterlängtade clinicen för Patrik Kittel

Nu sådär ett par dagar efter clinicen har jag kunnat smälta det som faktiskt hände.
Jag såg det direkt som ett nederlag och var väldigt besviken över situationen som jag hade så höga förväntningar på.
För er som inte var på plats och såg hela händelseförloppet så ska jag ge er en liten förklaring.

03-1705-1707

Arrangemanget ägde rum i Billdals Ridklubbs stora ridhus. Dressyrstaket, blommor, skärmar, projektorer, högtalare och publik. Clinicen hade allt.
Jag hade turen att få rida tillsammans med Carl Hedin som är en otrolig glädjespridare, precis som Patrik Kittel. Men för oss gick det inte riktigt som förväntat. Carl satt på en otroligt fin femåring och jag hade med min fantastiska Kvadrat, som är så lugn, cool och totalt okomplicerad. Men, efter att ha skrittat fram inne på arenan blev han helt plötsligt jätterädd. Skräckslagen. Inte för publiken utan för de vita skärmarna som stod uppställda längs den bortre långsidan.

Patriks grundplan med att vi skulle fokusera på övergångar, grundridning och kontakten till bettet fick sig en helomvändning.
Om vi säger så här, det är inte alla som har blivit ledda till häst av Patrik, men jag och Kvadden har.
Vi fick fokusera på att få hästarna trygga på banan, även Carls häst var otroligt spänd.

04-1705-A053

För publiken blev det istället en lektion i Patriks sätt att få hästarna trygga och lita på sin ryttare, hur man hanterar problemlösning, för visst har vi alla stött på dessa problem i våra hästliv.
För mig lärde jag känna en sida hos min häst jag aldrig sett innan. Min annars så okomplicerade häst var fruktansvärt rädd och ville bara fly till en början, och det var inte bara en gång han stod på bakbenen.

04-1705-A143

Nyckeln vid sådana här situationer enligt Patrik är att få hästen trygg och avslappnad på den delen av ridbanan där den inte är rädd eller spänd, för att sedan, genom att rida volter som successivt förflyttas mot det läskiga, att sedan därifrån rida svag öppna samt skänkelvikning, och att ha hästen ställd ifrån det den är rädd för, och på så vis få den att passera det som är obehagligt. Men att göra detta långsiktigt, man kanske inte kommer förbi det läskiga idag, kanske inte imorgon heller, men man kanske kommer något närmre steg för steg.

Jag och Kvadrat lyckades emellanåt att visa de kvalitéer vi besitter, men långt ifrån allt kom fram. Det hela blev kanske inte riktigt vad jag hoppats på, men det blev slutligen ett väldigt bra träningspass för oss i miljö, tålamod och förtroende.04-1705-A249

04-1705-A027

04-1705-A022

Jag skulle gärna vilja återuppta det här ridpasset för Patrik, och hoppas att den möjligheten ges längre fram.
Det viktigaste budskapet i det hela är att man kanske inte alltid har en bra dag, det gäller både häst och ryttare, och då får man träna utifrån de förutsättningar som finns. Skapa trygghet och harmoni i samband med din häst, det är inget som kan tvingas fram.

Ett stort tack till Dressage Tour och SAAB för att jag fick vara med.

Publicerat i Dairy | 2 kommentarer

På hemligt uppdrag

I tisdags, vid lunchtid åkte jag och Kvadrat upp till Stockholm för att under närvara vid ett event. Fördelen med att åka dit upp är att jag får träffa Linnea, hennes soffa har nästan blivit mitt andra hem.

Kvadrat stod uppstallad på Drevinge Gård, där han trivdes minst lika bra som hemma, vi passade dessutom på att ta en skrittrunda barbacka i den helt underbara naturen kring stallet. Vi tittade på både hjortar och änder, och med de ridvägarna gick det ju inte heller att bara hålla sig till skritt. Det blev både trav och galopp, och ett litet skutt över en tallkvist. Jag tror nog bestämt att det här är det som kallas vardagslyx.

Allt kring eventet genomfördes under hela onsdagen, från tidig morgon till kväll. Det bjöds på många skratt, flera nya situationer och erfarenheter, samt en och annan ny bekantskap.
Helt klart en av de roligaste dagarna i mitt liv, och att det dessutom var strålande sol hela dagen gjorde det hela inte sämre.

20170503_090416

Mer information kommer längre fram, men något jag kan avslöja är att Kvadden tappade en sko, och att få tag på en hovslagare i Stockholm, mitt på dagen med tidsnöd var inte lätt. Rent utav omöjligt.
Efter flera telefonsamtal, röstsvar och sms, hamnade jag till slut hos K1, där jag bistods med hovslagar-utrustning och kunde slå på skon själv.
Tack för att ni är så hjälpsamma!

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar

Valborgshelgen, dag 3.

Första maj, stilterräng på Hermanstorp. Kan det bli bättre?
Ner åkte jag med mina tre fyraåringar för att hoppa ST80. Det var jag och Nenne med sin fyraåring som fyllde ut klassen. Ett högklassigt startfält med andra ord. Fyra ekipage, en vinnare.

Först ut av mina var Anton, som jag medvetet valt att starta först i hopp om att han skulle vara trött efter start så han kan stå och sova på trailern.
Jag hade det ganska stressigt tidsmässigt eftersom jag tagit fel på klockan innan jag åkte ner, men tack vare snälla mammor och bra banpersonal hann jag både anmäla mig i sekretariatet, gå (läs springa) banan, veterinärbesiktiga och rida fram innan start.
Anton kämpade på bra och löste det mesta helt galant. När vi kom till hinder nummer 8, en nybyggd soffa med röd tejp på tog det stopp. Den var ganska läskig men på andra försöket hoppade han den fint. Därefter kom vi till ett nedhopp, som han ville kika lite extra på. Vi stod och trampade lite för länge och bedömdes med två stopp innan han vågade skutta ner, därefter tog han vattnet och den sista lådan galant. Tyvärr så innebar dessa stopp att vi blev uteslutna, men vi fick ändå muntlig kritik som innehöll bland annat att han för dagen är mycket spänd, och inte tar hjälperna. Att han med mer erfarenhet kommer att bli bättre, och att det finns en lätthet i galoppen när han slappnar samt att han hoppar väl över hindren.
1705-9614-HKRK-SaG-Anton

Näst på tur var Tassen, som jag själv tippat som segrare av mina tre hästar.
Han gjorde en riktigt bra start, bjöd på fina språng och bra känsla. Även om han kom något nära någon gång så visade han att han kan tänka själv.
Omdömet blev riktigt bra från Anne som dömde alla fyraåringarna, han fick plus för sin galoppkvalitet, hopptekning, inställning och acceptans av hjälperna. fick grundbetyget 7.9, och minus 0.1 för en sekund över tiden.

1705-9699-HKRK-SaG-Tassen

Sist ut av mina hästar var Empe, kaxig som alltid och gick ut i terrängen som han aldrig gjort annat. Han visade riktigt bra hoppförmåga på flertalet hinder och jag fick en skjuts framåt i landningarna när han öppnade upp bak.
Även han fick riktigt bra omdöme och ansågs vara en potentiell häst för fälttävlan.
Anne öppnade feedbacken med, ”Här har vi fått se en Kejsare, och nog tror han allt att han är en Kejsare också”, därefter fortlöpte omdömet som innehöll, häst med bra hinderattityd, galoppförmåga, bra språngkurva, men landar något tungt/djupt emellanåt, men det rättar till sig när han förstår att han inte måste hoppa så högt. Betyg 8.1 och seger i TH80.
1705-9813-HKRK-SaG-Empe

Hur det kan se ut när hästen hoppar högre än vad man själv räknat med.

Hur det kan se ut när hästen hoppar högre än vad man själv räknat med.

Publicerat i Dairy | Lämna en kommentar